Ibland känns det som telefonluren växer fast i örat på mig. Det är så många man behöver kontakta om olika saker; vårdcentralen, jobbet, försäkringskassan, konsultsjuksköterskan osv. Vissa saker har jag dragit på och när man sen ringer och ens ärende låter motigt i andra änden, så känns det inte så kul. Men andra saker känns väldigt bra, tack Sofia! Sen är det ju andra saker som inte har med Anton att göra som man också måste fixa. Pust! Det är verkligen ett heltidsjobb att vara hemma med ett allvarligt sjukt barn. Fast jag ser det ju självklart inte som ett arbete...
Idag är Anton inte riktigt som vanligt lite hängig och lite förkyld, får nog bli en vilodag idag och samla kraft, för imorgon ska vi åka till STOCKHOLM!!! Och det vill vi inte missa!
3 kommentarer:
Hoppas ni får det riktigt bra i Stockholm! Synd att vi inte kunde ses i veckan, vi får se till att det blir snart! Många kramar till er alla
Vad det kan vara hopplöst att sitta i telefonen hela tiden. Tur att vi har en bra chef!
Kram från mig.
Ha det så super kul i Stockholm =)),vårat sportlov blev inte som vi tänkt oss.Emil mår dåligt efter oncovinet i måndags,det är tur att han har sådana förstående brorsor.Vi får ta igen alla lov när han blir frisk säger de <3.
Nu sitter vi och väntar på taxin,det är provtagning som gäller idag.
Vi ses på måndag =)
Skicka en kommentar