fredag 30 september 2011

Helheten.


Varför har jag så svårt att skriva lika öppet om det psykiska måendet, som om andra sjukdomar...Idiotiskt egentligen, för mycket av det hör ju ihop, anser jag. Hur som helst så vill jag ju inte lämna ut Anton och våra andra barn för mycket, men att vi "tagit skada" i viss mån av det vi varit med om, förstår säkert de flesta. Gäller bara att hitta den "rätta" vägen tillbaka.

Denna veckan har vi sett en ljusning. (Dessutom har vi fått mycket hjälp från BUP.)

Jag blir så himla glad och stolt för minsta lilla framsteg nu. Har aldrig nånsin haft press på våra barn att de måste prestera höga betyg och sånt, men nu har kraven sänkts och jag blir så himla lycklig för att Anton gör en sida av ett skolarbete...Huvudsaken är faktiskt att han mår bra och känner sig nöjd med sitt liv! (Sen fattar ju jag också att vissa saker måste man igenom, för att nå målen i skolan, men i dagsläget måste Anton få må bra.)

Så vi kämpar på!

tisdag 20 september 2011

Kaosdagar.

Det är inga bra dagar just nu... (Bli inte oroliga för Antons cancersjukdom, det är inte det.)

Men idag när katastrofen var ett faktum, så var en "nyckelperson" där och såg i stort sett det hela.

Jobbigt, men ändå bra. Så nu ska han kontakta en annan person och försöka komma fram till nåt.

Skönt att slippa vara spindeln i nätet för tillfället. Och Roger kontaktar en annan person som behöver vara involverad. Bra, för jag orkar inte vara "organisatören" längre, för då är jag snart tillbaka i det tillståndet jag var i slutet av förra året och det vill jag INTE.

Jag vill ha en lugnare tillvaro, kunna jobba och njuta av att Anton är cancerfri!

Och att allt ska funka för Anton såklart!

måndag 12 september 2011

Samarbete...

...är inte dumt, när det kör ihop sig och jag är utanför stan!

Stora barn och arbetskamrater. TACK =)

Pappa kunde fortsätta med det han höll på med och jag umgicks med en god vän! Fast det var ju tokigt att det drog ut på tiden...

Men nu är jag hemma hos min plutt, som har ont i huvudet... :(

Sova soffan...


... inte bra! Då sitter jag här nu, klarvaken. Tur jag jobbar kväll idag.

Igår var vi på Kolmården. Har blivit en liten tradition för oss. Roligt att prova att åka linbanan över Safariparken. Tyvärr var Emma (familjens djurfantast :) dålig och inte kunde följa med.

Det var tydligen rekord på antalet medlemmar, som var där (över 1000 st). Kul att så många vill åka dit, men samtidigt blir jag lite ledsen över alla sjuka barn och de som varit sjuka. Tänkte lite på det, när jag satt och tittade ut på all publik, när delfinshowen skulle börja... tänk hur många som delat den upplevelsen som vi varit med om...

Anton ville ha med sig en levande delfin hem (han tycker de är så fina), men fick nöja sig med ytterligare en gosedjursdelfin, som fått namnet Mini. =)

lördag 10 september 2011

Lördag morgon.

Det känns så himla bra nu. Man går liksom som på nålar inför röntgensvaret. Och så här blir det var tredje månad i 2 år. Men även om väntan är påfrestande, så känns det tryggt att veta att de har koll på höften, med ganska täta mellanrum.

Och nu har jag tagit in det bättre, tror jag, att så här kommer det att vara. När vi var i Uppsala (i maj) fick vi ju höra att nu blir det inget benmärgsprov eller röntgen om inte Anton uppvisar några symtom på besvär från höften. Och sedan ändrade det sig totalt (pga. ärrvävnaden där tumören suttit). Jag tror jag blev så chockad av det, så det var svårt att ta in alla positiva svar ordentligt. Men nu har vi ju fått bekräftat att inget har förändrats, så det känns lugnande.

För övrigt rullar livet på (eller där ljög jag lite), skolan är som en berg-o-dalbana. Men sista dagarna har funkat riktigt bra (törs jag skriva så?!). Men, men...en dag i taget... Det är inte så lätt för Anton, det får man ha med i bakhuvudet...

Och det är så skönt att jobba! Fast vårt beslut att jag skulle gå ner i tid, var ett förnuftigt beslut, både för Anton och mig... Men just nu är jag långledig, från torsdag eftermiddag till måndag eftermiddag. Härligt va?!

Och imorgon åker vi till Kolmården (tredje gången gillt för oss), med Barncancerföreningen! =)

torsdag 8 september 2011

Röntgensvar.


Idag fick vi äntligen svar från Akademiska på Antons magnetröntgen. Bilderna såg bra ut. Så härligt!!! Nu kan vi pusta ut för ett tag... =)

lördag 3 september 2011

Igång...


...med jobbandet. Känns så bra, men lite förvirrad känner jag mig allt. En hel del nytt att lära och MASSOR av nya vårdtagare. Nåja, det löser sig, jag har ju varit ny förr (för drygt 20 år sen ;)

Det är en härlig känsla att kunna säga "Nu ska jag gå till jobbet!

Tyvärr blir det rätt långa dagar för Anton och han blir trött. Dels har de mycket längre schema nu i 3:an och Anton har ju i stort sett inte gått helt, sen tidigt på vårterminen i 6-års. Men vi tar en dag i taget och lärarna har bra förståelse för hans situation, känns det som.
---------------------------------------------------
Vi har inte svar från Uppsala än på röntgen... Antons läkare här i E-tuna har tittat på bilderna och de ser oförändrade ut, inget nytt som tillkommit, men läkarna på Akademiska ska titta på dom på deras barntumörrond på tisdag, så förhoppningsvis hör vi nåt på onsdag.

Jag hoppas inte det ska dröja så här länge att få svar efter varje röntgen...

Tack och lov mår ju Anton så bra nu, går inte att jämföra med när han insjuknade i cancern.
--------------------------------------
Nähä, det här duger inte, dags att sätta fart. Idag ska vi vara "flyttgubbar" och sen blir det kräftor efter det.