tisdag 24 januari 2017

Färdigstrålad.

För en vecka sedan blev jag klar med strålningen! Det har gått så otroligt bra, men fy 17 vad det tagit på krafterna... Trött, tröttare, tröttast... för att inte tala om hur det känns/ser ut där jag är strålad. Tvättar med en speciell lösning och får "lägga om" varje dag. Håller på med mina sjukgymnastikövningar också, så inte min arm blir värre. Förhoppningsvis ska den ju bli bättre i sinom tid. Som det känns nu undrar jag hur det ska funka att arbeta med den vänstra sidan. Får försöka ha is i magen. Hur som helst är det skönt att denna delen av behandlingen är avklarad!

lördag 7 januari 2017

18/25! :)

Det är vad jag klarat av hittills av strålningen! Bara 7 gånger kvar! Har gått bättre än vad jag trodde. Visst det är lite kämpigt att åka fram och tillbaka till Örebro och jag har besvär med armen och har som (bränn)märken efter strålningen och är så himla trött... Men det är ett lågt pris att betala tycker jag!  Jättebra personal är det också,  fast det tycker ju jag det är för det mesta i vården.

Nu är det bara att kämpa vidare!

måndag 12 december 2016

Strålningsstart.

Idag åker Roger och jag till Örebro för att jag ska påbörja min strålning, 25 gånger på drygt 5 veckor. Skänk mig en tanke eller två...

tisdag 4 oktober 2016

Opererad!

Jag som trodde att jag skulle komma igång med bloggande igen, men nä, så blev det inte, men ska skriva några rader nu...

Hur som helst så blev jag opererad förra måndagen  (26/9) efter många veckors väntan. Operationen gick bra, den tog cirka 3 timmar och all personal var så himla snälla och omhändertagande. Jag var inte alls pigg på att bli sövd, men det gick jättebra och något annat alternativ fanns ju inte heller. Mitt kontrollbehov fick sig väl en liten knäck där... Men nu har jag varit med om det. Är ju lite rädd för "nya saker".

Fick ligga kvar på patienthotellet ett dygn och sedan åka hem till hemmets lugna vrå. Ett bröst fattigare, men förhoppningsvis cancerfri!!! Nu återstår 3-4 veckors väntan till återbesöket för att få veta vad det är för tumör och vad det blir för fortsatt behandling...

Måste säga att jag mår bättre än vad jag trodde jag skulle göra. Jag hade förväntat mig ett skräckscenario, funkar bra för mig i alla fall, för då blir jag bara glatt överraskad om det så bara är något mindre jobbigt än jag förutspått. Självklart har jag ont, det spänner och är svullet och jag är så trött, så trött. Förutom nu då, mitt i natten  (syftar på tröttheten )...

Men bäst att försöka sova ändå!

söndag 28 augusti 2016

Förbannade jävla skitcancer!!!

Jag skrev ju att jag skulle återkomma om något hände cancermässigt och tyvärr har det gjort det: jag fick veta för 2 veckor sedan att jag har bröstcancer...

Livet känns inget vidare och det är svårt att ta in. Känns overkligt. Menar inte att jag skulle vara immun mot cancer på nåt sätt. Men 3 familjemedlemmar (i rakt nedstigande led-min mamma, jag och min son), som får cancer och som inte har med ärftlighet att göra, det känns ofattbart. Ska gräva lite djupare i det, när orken finns.

Men nu är det bara att kämpa på och plocka fram den inre styrkan igen! Men som visserligen knappt gått att stoppa undan; de flesta åren sedan Antons cancerdiagnos har det varit mycket oro, ångest och så vidare.

Men vi har blivit starka som familj och jag hoppas vi kommer ha nytta av det nu, när en ny resa börjar...


tisdag 9 juni 2015

Avslut och nystart...

För några veckor sedan, var vi på årskontroll i Uppsala (4 år efter avslutad behandling). Allt såg bra ut!!! Något som är väldigt viktigt att följa upp efter Antons cancerbehandling, är att han kommer in i puberteten. Har han inte gjort det nästa år, så kanske det är dags för behandling av det. Men det är nästa år det. Tänker inte oroa mig för det nu...

Avslutning i skolan har det varit. Den jobbigaste hittills, då Anton slutar sexan och byter skola OCH sin fantastiska lärare, han haft i stort sett ända från ettan (förutom 1 år ungefär). Det var ingen rolig känsla... Men lärarna han kommer få i 7:an verkar också bra. Så det hoppas vi på! Tror det är bra med en nystart också.

För övrigt har de senaste månaderna varit så himla bra. Anton har mognat (fyllt 13 år till och med)! Jag tror dessutom att tiden från cancerdiagnosen också gör sitt. Den hemska sjukdomen "sätter sig i huvudet", hur man än bearbetar den.

Men just nu är livet härligt! :)


onsdag 25 februari 2015

Det här med ålder och år...

Läser en rätt kul blogg (Monas universum), där Mona emellanåt skriver om att hon har en ålderskris inför 50-årsdagen i sommar. Jag fyller visserligen "bara" 44 i sommar, men jag bryr mig inte ett dugg om att siffran stiger. Känns så skönt! Inbillar mig att det har att göra med att mina föräldrar inte blev så gamla (mamma 47 och pappa 63)...

Och så det här med att åren går så fort nuförtiden... Också skönt! För nu i april är det 6 år sen Anton fick sin cancer. För ju längre tiden går sen 17 april 2009 (tycker inte om det datumet alls, eftersom min mamma dog den 17 april, fast 1988), desto mindre risk för återfall. Så för mig får gärna åren gå!