onsdag 30 juni 2010

Nytta och nöje!

Idag känns det som en riktigt bra dag, har hunnit med mycket vettigt och ska även göra roligt idag. Var på ett möte på förmiddagen som avlöpte riktigt bra, skönt att få stjälpa ur sig lite tankar och få bra tips/råd tillbaka, så har jag hunnit med lite viktiga telefonsamtal också. Anton var förvånad att han inte skulle med på mötet, stackars liten, som fått åka på så mycket inom vården, så han blir förvånad (och glad förstås) att han inte behöver följa med...

Kommer ju bli lite lugnare med sånt, eftersom personalen går på semester, på flera ställen vi brukar "gå på". Skönt för Anton, men det innebär ju också att vissa saker skjuts på framtiden lite och jag som vill "klara av" så mycket som möjligt innan skoldags. Nåja, det blir en "andningspaus" åtminstone, han behöver nog det.

Igår var det lite jobbigt, en av våra barn var ledsen för en sak, vad det gör ont i mammahjärtat då. Kommer tex. ihåg när min stora sons kompis skulle flytta till en annan stad, hur jobbigt det kändes då (grät en hel del tårar för det, då för massor med år sen. Jag reagerade mer än honom, tror jag, även om det var kämpigt en lång period för Daniel förstås. Man vill ju bara att de ska slippa tråkiga saker, tyvärr funkar livet inte så...Men det här problemet kommer nästan med all säkerhet att lösa sig till det bästa!

Nu ska vi snart åka iväg till Slagstaglass och träffa min barndomskamrat med hennes barn. Kul! (Och väldigt gott...)

söndag 27 juni 2010

Tidigt morgoninlägg.


Vaknade för ett tag sen och nu är det stört omöjligt att somna om...Ja, ja det är sånt som händer, lär väl bli trött när det är dags att gå upp egentligen. Igår gick det ganska bra att somna för Anton, skönt! Även om det var hiskligt sent för många andra barn den tiden han somnade, så var det framsteg för oss och det är ju det viktiga! Men just idag har vi lite planerat skapligt på dan, ska till kyrkogården med min syster, så det är ju typiskt att vara vaken nu. Men det löser sig nog.

Vi har haft den lugnaste midsommarhelgen någonsin, tror jag. Vi valde att vara hemma själva på midsommarafton och Anton mådde väldigt bra av det. De stora barnen gjorde saker på eget håll. Sen kanske vi gjort någon besviken, men just i år behövde vi göra så. Nästa år kanske läget är annorlunda. Roger, jag och Anton firade med en cykeltur tillsammans, första gången någonsin. Jag har fått en "ny" (begagnad) cykel, så nu kunde Roger och jag ta en runda båda två med Anton. Även om jag haft cykel i många år, så har jag fått upp ögonen för hur himla skönt det faktiskt är att cykla. Har mest haft cykeln för att ta mig mellan punkt A och B förut.

Premiär för Anton att bada var det i går och det var en riktigt nöjd kille som plaskade i poolen. Förra sommaren blev det ju inget badande, sonden/knappen krånglade ju så mycket och för övrigt tillbringade vi mest våran sommar-09 på sjukhuset...

Kanske lika bra att krypa ner i sängen och försöka sova några timmar i alla fall, tyvärr känner jag mig helt klarvaken just nu och solen skiner som om det vore mitt på dagen.

Natti, natti ...eller vad man säger vid den här tiden...

torsdag 24 juni 2010

Barncancerfonden.


Inga ord behöver skrivas för den här reklamen egentligen, den talar för sig själv...Kommer tydligen en ny reklam, där det står en förälder bakom varje stol, även bakom den tomma...Föräldrar som upplevt det själva, ej skådespelare.

Jag är så enormt tacksam att Barncancerfonden finns. Och redan innan Anton blev sjuk, så bidrog jag till dom och det känns ju väldigt bra. Nu har jag ju skänkt betydligt mer än förut, men det är ju så lätt och det känns bra i hjärtat. Antingen kan man gå in på deras sida och gå vidare till GÅVOR & BIDRAG/egen insamling/insamlingar, så kommer det upp en lång rad med olika insamlingar.

Eftersom vi inte startat någon egen insamling för Anton så skänker jag med mobiltelefonen till olika barns insamlingar varje månad, det är så enkelt och pengarna gör ju nytta för forskning omkring all barncancer. Och har vår dotter en slant att skänka ibland, så har nog en arbetande vuxen det också. Vill man hellre ha något konkret för pengarna kan man gå in på Butiken för att köpa något där istället, på nätet eller på telefonnummer 08-584 209 00.

På barncancerfondens sida står det att insamlade bidrag går till forskning, information och familjestöd. Och eftersom Antons sjukdom, lymfom, har fått den mest förbättrade prognosen sedan 1970-talet, då endast 15-20 % blev friska till nästan alla nu, så kan man väl ändå säga att pengar till forskning gör nytta! Men jag VILL att inte någon blå stol ska vara tom... Så skänk gärna en tanke till Barncancerfonden eller ännu hellre förstås, ett bidrag. Många bäckar små!

tisdag 22 juni 2010

Panoramaröntgen, dagvård och "lekis".

Antons lilla magge innan knappen togs bort.

Idag var vi på tandröntgen och Anton fick ta en panoramaröntgen på sina tänder (pga. hålen han har), för att se om det är bråttom att laga dom eller inte. Bilden ovan visar hur apparaten ser ut, själva bilden tas runt omkring huvudet och nära munnen förstås i 15 sek.

Anton var så himla duktig (precis som alla föräldrar tycker deras barn är), men för oss är alla såna här grejer en liten kamp och han protesterade inte ett dugg. Satt tom. och log åt mig när jag stod utanför rummet och kikade in på honom genom det lilla fönstret. Jag blir så lycklig!!! För en utomstående kan nog det här vara svårt att förstå, men Anton har (tror jag) varit livrädd inför precis ALLT förut, så allt som går framåt är en liten seger i sig för oss.

Likadant är det på dagvården, han är så lugn och harmonisk där med, blir aldrig arg på personalen längre, lite ledsen nån gång. Men man måste ju få reagera något, vissa saker gör ju ändå lite ont.

Igår var det full fart på lekterapin; Emil, Frida, Julia och Josefin var där och det är inte så ofta vi är där samtidigt. (Tror förresten inte det hänt förut.) Josefin och hennes mamma har vi inte träffat nåt i år, kom vi fram till. Haft lite kontakt över nätet och då känns det inte som det var såå länge sen. Man blir lite skadad av det här med datorer också =). Nu har vi i alla fall bestämt att försöka träffas allihopa i augusti, hoppas det blir av! Blev så lycklig också av att se barnen leka och fara runt tillsammans, det verkar börja gå åt rätt håll för dem alla fyra. Tack och lov!

Även om jag vet att man inte ska se bakåt, utan blicka framåt, så kan jag inte låta bli att tänka lite på att för ett år sen idag, fick Anton en ny sond inopererad i magen och var riktigt, riktigt dålig och blev kvar på sjukhuset i drygt 10 dagar. När de "högsta" läkarna i Uppsala och även här, visar att de är mycket bekymrade, då förstår man att det är illa... Nu gick det ju bra och det enda men han har av det är ett ganska långt ärr på magen och nu efter knappen är borta, ett litet ärr där också.

Nehej, nu är det hög tid att gå och lägga mig, min sista kväll som 38-åring...

måndag 21 juni 2010

Körsbärsblommor.






Emma gillar att fotografera blommor och jag kan titta på de här bilderna med körsbärsblommor hur mycket som helst. De är så vackra! Visserligen är jag lite partisk, eftersom det är min dotter som tagit dom, men har inte tänkt på förut hur otroligt fin den blomman är. Titta och njut!

söndag 20 juni 2010

Bröllop och seg söndag.

Kan verka vara en tråkig bild, men för mig är den väldigt betydelsefull. Anton går längst fram och håller sin goa fröken i hand.

Ny dag, nya möjligheter! Fast just nu känns livet bra segt. Både Anton och jag mådde bra av den rutinen vi hade att gå till skolan, om än för en stund, några dagar i veckan. Visst hade vi flera andra sorters besök denna veckan, men skolan blir en helt annan grej. Som det är nu orkar Anton inte ens leka om dagarna, han verkar slutkörd på nåt vis. Och det är inte riktigt likt honom, han har hållit igång mycket förut trots jobbiga behandlingar , infektioner osv Verkligheten kommer väl ifatt honom precis som för oss andra. Kanske därför han sover så dåligt också. Stackars liten, tänk om jag kunde ta över detta från honom...Förstå mig rätt, jag önskar INTE att bli sjuk, men hellre det än att mitt barn ska vara sjuk. För även om cancern är borta, så har han ju fått div. biverkningar som stör hans väg tillbaka till ett vanligt liv. Jag bara längtar tills vi kan få mer ordning på vardagen! Träffade på en annan mamma på dagvården i måndags som vi inte träffat på 1 år. Hennes son var på en återkontroll efter en njurtumör och mådde så bra nu, MEN för honom hade det också lång tid för att komma igång igen. Så det är väl bara att se tiden an.

Eftersom mitt största syfte med den här bloggen var att Anton (och vi) ska kunna läsa i efterhand om när, var och hur saker skedde omkring hans cancer och behandling, men att jag även nämner födelsedagar och andra händelser som sker, så kanske jag ska nämna nåt om att vi satt och tittade på kronprinsessbröllop igår...länge... Emma och jag satt och tittade i stort sett från vigseln till brudvalsen, så fint! Medans Anton och Roger slötittade lite emellanåt, fast jag tror att de också var lite intresserade. Såna bröllop händer ju inte så ofta precis!

Man kommer lätt in på tanken, hur det var när vi gifte oss för snart 18 år sedan. En stor händelse i vårat liv!

fredag 18 juni 2010

Familjen Edlund i bilder.

"Emlad" och klar inför dagvården, men glad ändå.
Ovanligt med Roger och mig på samma bild, men vi kunde ju sett lite glada ut.
Daniel på kusinens student.
Emma har slutat 9:an.
Njuter i hängmattan.
Anton har fotat och fixat ramar runt omkring.
BUDDIE. Som Anton tänker köpa en mamma och pappa till på IKEA nästa gång vi åker dit. (Hm, han som har så lite gosedjur...)

Jag har länge velat ha en familjebild på oss alla, men det verkar vara en omöjlighet. =)

torsdag 17 juni 2010

Gnälligt inlägg.

Inte ens cykling kunde vi locka Anton med idag, det är ovanligt.

Usch,vilken lång och tråkig dag! Bara längtar till det ska bli kväll/natt och dags att gå och lägga sig. Nästan hela familjen (inte alla ska jag säga) är på dåligt humör. Mycket har nog med sömn (som vanligt) att göra. Och migrän för säkert femte dagen i rad. När ska vi få en normal tillvaro? Eller som det var innan Anton blev sjuk; vi var inte den perfekta familjen, men vilka är det egentligen? Men livet rullade på i alla fall...

Anton kunde inte somna förrän vid 3-4-tiden i natt (!) och vaknade vid 10 ungefär... Och jag skulle upp tidigt för att åka och ta prover, som jag skjutit på...länge. Så idag har det inte varit läge att sysselsätta sig med något. Suck! Förhoppningsvis, ska vi försöka hitta på nåt kul imorgon, för jag skulle tro att Anton somnar snart och är något utvilad sen. Hoppas, hoppas!

Ibland far mina tankar iväg och jag får för mig att någon tänker; åh, vilken lång semester Camilla får tex, men jag kan försäkra den som kanske snuddar vid tanken, att det här är allt annat än semester. Känns som det här kommer bli min längsta sommar någonsin...Missförstå mig inte, jag älskar att få vara med Anton, men med vissa problem och alla besök går det inte alltid att planera så mycket. Men...ska jag tillägga...ingen har sagt några sådana kommentarer till mig, det är i mitt huvud som det spökar. Så jag försöker att inte tänka så, jag förstår ju också i mitt stilla sinne att ingen ändå skulle vilja byta med mig.

Vårt nya liv har ändå lärt mig att se på saker på andra sätt; förut kunde jag få panik om saker (större och dyrare grejor ) gick sönder osv. Nu konstaterar jag att jaja, vi får väl fixa nytt (om plånboken tillåter förstås). När Emmas cykel blev stulen, var jag mest glad att det inte hänt nåt med henne. Det är viktigare än alla cyklar i världen...Sen att vi vill ha en ny liten bil, istället för Volvon, som börjar bli riktigt rutten...det är en annan histora. Man måste ändå ha saker som funkar! Och helst med AC...

Vissa vuxna som haft cancer, säger ibland att de inte skulle vilja vara utan sin sjukdomstid. Den meningen, kan jag säga, kommer aldrig komma ur min mun! För även om vi/jag fått förmånen att vara massor tillsammans med Anton, men till vilket pris...

Och min mammas sjukdomstid lärde mig visserligen att bli vuxen i förtid och det är ju kanske nyttigt, men det är inte roligt att förlora sin mamma vid snart 17 års ålder. Och som hon kämpade. Nej, fy sjutton för cancer! Det kan inte finnas nåt bra med det, trots att de flesta blir friska nu för tiden.

Skönt att få gnälla av sig lite, finns mer jag skulle vilja ha ur mig, men det får räcka så! Nästa inlägg får bli ett positivare, med lite bilder kanske.

tisdag 15 juni 2010

Nål i porten.

Så där satt nålen i ett flertal dagar tidigare. De flesta har porten sitter på högra sidan, men det funkade inte på Anton, så han har den på vänster istället. (Bild från Uppsala.)
Så ser en port-a-cath ut som Anton har inopererad.

Igår var det både en jobbig och bra dag. Anton skulle få nål satt i porten och det var inte populärt, men ett måste. Den mängden rör som de tog (ca 6-7 st) hade inte gått att få ur fingret. Men den paniken som lyste i Antons ögon, den gör ont, riktigt ont, i mitt mammahjärta...Min lilla älskling, hur mycket har du varit med om det här dryga året?! Så evinnerligt tacksam att det händer så sällan nu!

Sen var vi och hälsade på kompisen O som låg inne på barnavdelningen. Honom lärde vi känna samma period vi fick Antons cancerdiagnos, då O och hans mamma låg inne länge också, men för en helt annan sjukdom. Nu hörde mamman av sig till oss, så vi tillbringade några timmar med dom. Så fantastiskt att se hur bra det funkar igen med killarna (och mamman och mig med). Som tur var blev han utskriven igår , så han slipper tillbringa tid på sjukhuset.

Otur har även Antons kompisar från dagvården haft, de har båda fått vara inlagda den senaste tiden. Och båda, precis som Anton, är ur den intensiva delen. Så man ska inte ropa hej för tidigt. Så glad att vi inte behövt ligga inne på jättelänge. Konstig känsla bara, när man hälsar på andra på "barn" och man (nästan) känner sig hemma, usch. Första gången Anton låg inne vågade jag knappt gå ut till matvagnen...

Fast nåt som jag inte reagerat speciellt på förut, är lukterna som finns på sjukhus. Bla. på avdelningen, men också när vi gick förbi operation. Kan bero på att jag hade migrän i antågande igår (blir extra känslig då), men jag kan förstå Anton lite mer. I Uppsala finns ett ställe i korridoren som man måste gå förbi på väg till kiosken, som Anton tycker luktar illa; sövningsmedel. Och det klart,den doften förknippar han med alla MÅNGA sövningar... Och det där med dofter är ett helt kapitel för sig, påverkar oss otroligt mycket!

söndag 13 juni 2010

Sen lördag kväll.

Anton testar så champagnen är ok inför storebrorsans student.

Idag har det varit en jättebra dag! Hela familjen ( på Rogers sida) har varit på barnens kusins student, mycket trevligt! Nu ljuger jag lite förresten, alla var inte med, våra barn fick en liten ( i ordets rätta bemärkelse) pojkkusin igår, så de var inte med. Men på firandet fanns ett charmerande tvillingpar på 6 månader, så idag har jag gosat lite med den ena av dom. Men...mitt bebissug är stillat nu, tror Emma blev lite orolig ett tag, när jag satt med lilla Lisa i knät. =) Men hur kan bebisar lukta så gott?

Tiden går så otroligt fort, jag tycker egentligen inte det var längesen Dennis föddes, men det är ju ändå 19 år sedan och idag gick han ut skolan. Kommer ganska väl ihåg min egen student och det är ju faktiskt hela 20 år sedan och då var jag i sjätte månaden med Daniel.

Annars rullar dagarna på, denna vecka har varit ganska hektisk och nästa vecka har vi några olika sjukhus besök igen. För övrigt tar vi dagarna som de kommer, Anton mår bäst då, förändringar är lite jobbiga. Ska försöka ut och cykla mycket med honom under sommaren, för att träna upp honom (och mig) och för att han ska bli mer uppmärksam ute på gatorna. Han har lite svårt med det, men övning ger färdighet sägs det ju och dessutom ligger ju kompisarna "ett år före" honom i vissa saker också...Kanske ska vi följa med Roger till jobbet, ute på landet och fiska kräftor en dag, så sen kan vi ha en minikräftskiva här hemma.

Dags att gå och sova, istället för att sitta vid datorn. Tack och lov har mina sömnbekymmer blivit bättre, ett tag var det ju hopplöst. Om bara det kunde funka bättre för Anton snart...Känns inte helt ok att ge honom sömntabletter, men vad ska vi göra?! Fredag och lördag kväll får han inga och då blir det en markant skillnad.

Sov gott!

fredag 11 juni 2010

Skolavslutning!

Vi har precis kommit hem från Antons skolavslutning, så fint inne i kyrkan och klassen sjöng så bra. Inne kyrkan var det jättevarmt och ute regnade det, men vad gör det, det är världsliga saker...
Är så glad för Antons fina fröken också, hon ser verkligen alla barnen och det är toppen, hon är en sån där fröken som gör att den viktiga grunden i de första skolåren blir bra.

Jag är så glad att Anton (i stort sett) klarat målen för att kunna komma upp i tvåan, så lite som han varit där. Vi har skoljobb som vi ska hålla på med i sommar och det känns viktigt så att han hänger med de andra skolbarnen, men det får ju bli i den takt Anton orkar. Han behöver känna att han har sommarlov, som de andra kompisarna. Förra året var ju mest behandlingar och sjukhusvistelser, usch! Så nu kan det bara bli bättre. Men vi har också en del sjukhus och tandläkarbesök osv. fortfarande, men lite kul ska vi ha ändå. I morgon ska vi på kusinens student och det ska bli trevligt och många barn för Anton att leka med där , så det blir perfekt!

tisdag 8 juni 2010

Sömn och bloggen.

Det är en viss skillnad på Anton. Fem månader skiljer på bilderna.
Lägg till bild
Känns som det blir en bra dag idag (kan i och för sig ändra sig snabbt), men nu ska jag försöka hålla mig kvar i den känslan!

Fick kämpa en timma i morse för att få Anton att vakna, trots att han somnade redan halv 9 igår. Men i går natt sov han bara 4 timmar, så han behöver nog sova igen. Jag kan bara inte förstå hur han orkar hålla igång, med sin sömnbrist...Visst fick han en stor svacka på sjukhuset igår, men sen kom han igen och drog ut sin mamma på en cykeltur och det är bra, för hon har blivit ganska försoffad. Skulle tro att Anton somnar bättre om han rör mer på sig också. Och ikväll ska vi prova bolltäcket. Skriver mer om det i nästa inlägg, för det är flera som undrar vad det är.

En person i vår närhet och jag pratade om Antons "ork" häromdan, att det är svårt att förstå hur dålig Anton varit, för under de tyngsta behandlingarna höll han igång ganska bra ändå. När andra barn sov nästan dygnet runt, så tog han en tupplur på kanske en timme under dagtid plus nattsömnen förstås. Och när han var riktigt "skruttig", så höll vi oss mest för oss själva, så det är inte många som träffat Anton när han varit som sämst. För riktigt, riktigt dålig har han ju varit mellan varven, en period orkade han knappt le eller skratta ens. Och säkert kommer vi märka skillnad från nu, till när hela behandlingen är avklarad nästa sommar. För cytostatika, om än i tablett, är ju starka mediciner.

Vi diskuterade även bloggen och hon sa, som flera som vi känner sagt, att de blir ledsna och gråter en skvätt ibland när de läser den och att de förstår bättre hur vi har haft/har det. Det är ju förstås inte min mening att göra er ledsna och det vet ni! Men jag vill skriva av mig och jag tror att de vi känner vill veta lite mer om vår tillvaro, samtidigt som det kan ge en förståelse för hur vi mår eller "beter" oss. Och som du (du förstår nog vem jag skriver om) så klokt sa; man har ju ett val att inte läsa vår blogg om man inte orkar känslomässigt. För oss är ju det här vår vardag och jag gråter inte när jag skriver, för vi är ju inne i det här ,vare sig vi vill det eller inte och kan inte hoppa av...

Tack alla ni som läser!

måndag 7 juni 2010

Att reagera på sånt som var "vardagsmat" nyss...

...eller "vardagsmat" kan man väl inte betrakta det som; Jörgen (Antons läkare) hade ordinerat reumatiska prover, omfattande sådana, för att Anton haft ont och varit stel i benen och då räcker det inte med stick i fingret. Så därför ville Kicki (ssk) att vi skulle "EMLA" (bedövningsplåster) på porten och så de kunde ta prover ur den och det är vi inte vana vid nu. Tänk vad fort man glömmer... Konstig känsla, när Anton vissa perioder fått lov och få nål satt varje vecka och tidigare ibland haft nålen setat den tiden den får sitta (runt 10 dagar ungefär, har jag för mig). Anton blev orolig när det kom på tal idag (fast han vet att det inte är farligt), så vi kom fram till att ta proverna om 1 vecka, så har vi lite förberedelsetid. (Och hans besvär har ju minskat också.) Tack och lov att de är flexibla på dagvården.

Det är skönt att såna saker inte händer så ofta längre, så Anton får paus från åtminstone vissa jobbigheter!

söndag 6 juni 2010

Söndag kväll.

Har blivit dåligt med skrivande nu. Några dagar var vi utan bredband (visserligen har vi ett "påfyllnadskort", men det tar snabbt slut och funkade inte så bra; emellanåt blev vi uppkopplade på ett estniskt bredband...). Först fick jag (och även flera här hemma) lite panik, men faktiskt gick det riktigt bra. Lite datapaus är inte helt fel. Jag tog mig tid att läsa två böcker den här veckan, för det har det blivit dåligt med sista tiden. Jag som formligen slukat böcker annars, även när jag jobbade heltid. Skönt att fly in i bokens värld.

Vi försöker leva lite mer normalt (vad det nu är) och det är både på gott och ont. Härligt att göra trevliga/roliga saker, men man är heller inte helt van att leva så och det är lite jobbiga omställningar för Anton också ibland. Så det gäller att omge sig med personer som förstår oss...att vi inte alltid är "fit for fight"... och att känslorna kan "svaja" hos Anton, snabbt dessutom.

Idag var Anton på barnkalas, för första gången utan mig eller Roger. Och han hade haft så kul, jag blir så himla glad för det! För både han och vi var lite pirriga innan. Navelsträngen kapas lite bit för bit...igen. Och så har vi firat farmor idag, lite försenat morsdagsfirande!

I veckan blir det dagvårdsbesök, skola, utflykt, skolavslutning osv. Imorgon ska vi äntligen få Antons bolltäcke, Ska bli intressant att få se hurdant det är och hoppas verkligen det är bra för Anton, för sömnen har visserligen blivit något bättre, men bra är det inte. Och hur länge orkar en åttaåring hålla igång på den sömnen som han får?! Han behöver verkligen få sova mer!

Och nu är det nog dags att gå och lägga sig för mig med snart. Fick nyss en kommentar på Facebook, att gamla tanter ska sova vid den här tiden, så det är väl bäst att lyda =) !

onsdag 2 juni 2010

Bloggaward; sista cytostatikasprutan.




Jag har fått en Bloggaward av Anna, som går ut på att man visar den tionde bilden i sin blogg. Det blev lite spännande för mig själv, att kolla vad det var för någon och då var det den här bilden som är otroligt viktig för oss; Anton får sin sista cytostatika intravenöst i "porten", innan tablettbehandlingen börjar. En väldigt viktig dag, då den intensiva delen tog slut. Samtidigt som jag blir lite ledsen att vi inte kommit längre framåt än vi gjort. Tråkigt för Anton, tycker jag...Fast på vissa plan har det ju faktiskt gått mycket framåt och våra nuvarande bekymmer löser sig nog till slut, sakta men säkert...som vanligt... (vet att jag är tjatig).

Men tillbaka till bilden, så hade vi också en jätterolig stund med clownerna, personalen och några andra "cancerfamiljer"den dagen!

Under bilden skrev jag då - Kicki ska ge sista cytostatika sprutan.
-------------------------------------------------------------------
Nu skickar jag den vidare till:

Anna (livet by anna)

Åsa (tigrinnan)

Anna (ansen)