Strålningsstart.

Idag åker Roger och jag till Örebro för att jag ska påbörja min strålning, 25 gånger på drygt 5 veckor. Skänk mig en tanke eller två...

Opererad!

Jag som trodde att jag skulle komma igång med bloggande igen, men nä, så blev det inte, men ska skriva några rader nu...

Hur som helst så blev jag opererad förra måndagen  (26/9) efter många veckors väntan. Operationen gick bra, den tog cirka 3 timmar och all personal var så himla snälla och omhändertagande. Jag var inte alls pigg på att bli sövd, men det gick jättebra och något annat alternativ fanns ju inte heller. Mitt kontrollbehov fick sig väl en liten knäck där... Men nu har jag varit med om det. Är ju lite rädd för "nya saker".

Fick ligga kvar på patienthotellet ett dygn och sedan åka hem till hemmets lugna vrå. Ett bröst fattigare, men förhoppningsvis cancerfri!!! Nu återstår 3-4 veckors väntan till återbesöket för att få veta vad det är för tumör och vad det blir för fortsatt behandling...

Måste säga att jag mår bättre än vad jag trodde jag skulle göra. Jag hade förväntat mig ett skräckscenario, funkar bra för mig i alla fall, för då blir jag bara glatt överraskad om det så bara är något mindre jobbigt än jag förutspått. Självklart har jag ont, det spänner och är svullet och jag är så trött, så trött. Förutom nu då, mitt i natten  (syftar på tröttheten )...

Men bäst att försöka sova ändå!

Förbannade jävla skitcancer!!!

Jag skrev ju att jag skulle återkomma om något hände cancermässigt och tyvärr har det gjort det: jag fick veta för 2 veckor sedan att jag har bröstcancer...

Livet känns inget vidare och det är svårt att ta in. Känns overkligt. Menar inte att jag skulle vara immun mot cancer på nåt sätt. Men 3 familjemedlemmar (i rakt nedstigande led-min mamma, jag och min son), som får cancer och som inte har med ärftlighet att göra, det känns ofattbart. Ska gräva lite djupare i det, när orken finns.

Men nu är det bara att kämpa på och plocka fram den inre styrkan igen! Men som visserligen knappt gått att stoppa undan; de flesta åren sedan Antons cancerdiagnos har det varit mycket oro, ångest och så vidare.

Men vi har blivit starka som familj och jag hoppas vi kommer ha nytta av det nu, när en ny resa börjar...