lördag 27 april 2013

En liten uppdatering.

Ett inlägg i månaden borde jag väl kunna få till...eller... Det blir liksom bara samma visa hela tiden. Fast å andra sidan är det så vårt liv ser ut. Så varför ursäktar jag mig?! Jo jag är sån sort tyvärr... Små framsteg sker då och då och ibland ett steg bakåt. (Skolmässigt). Jag förvånas över mig själv att jag klarar att ha "mycket" (för oss åtminstone) inplanerat och faktiskt genomföra det! Ett streck i räkningen är att jobbandet måste stå åt sidan lite nu, men så måste det få vara för tillfället. Vi har ett par jobbiga veckor framför oss, med urnsättning av lilla goa svärmor, Antons röntgenundersökning och så den där hemska väntan på svaret... Jag vänjer mig aldrig!

Men lite längre fram har vi Emmas studentfirande, så roliga saker sker också. Kan bara inte fatta det, min lilla Emma (som faktiskt är en vuxen tjej nu) tar studenten. :) Och konstigt nog stressar inte studentfirandet mig som det gjorde när Daniel slutade 2009. Jag tänker så här; klarade vi det då (och det blev bra) fast Anton drygt en månad innan blivit sjuk i cancer, så fixar det här sig också. (Men utan min syster och min ena svägerskas insats då, så vet jag inte hur vi hade fixat det och det kommer jag alltid vara tacksam för!)

För övrigt firar vi 26 år tillsammans Roger och jag på tisdag, känns härligt. Men jag kan inte fatta det... 26 år... hur gammal är jag då?! ;) Läste förresten i senaste Barn-och-Cancer-tidningen (Barncancerfondens medlemstidning) att det det faktiskt inte är vanligare att par som haft/har en stor kris genom ett barns sjukdom eller död separerar. Tidigare har man trott det eller rättare sagt så antar jag att statistiken visat det. Jag hoppas att Roger och jag ska få kämpa vidare i många, många år tillsammans. I nöd och lust heter det ju!