torsdag 30 juni 2011

Minnen.

Undrar om han ska föreställa Frihetsgudinnan här?! ;)


Fick en hel hög med fina bilder som Emma fotat och som jag inte sett tidigare. Automatiskt väcker det minnen... De bilder jag har sedan tidigare, har jag sett så många, många gånger.

De här är från 2009-2011 och de jag lagt ut i det här inlägget är rätt precis 2 år sedan.

Anton (och vi) har permis från sjukuset efter operationen som blev gjord, fast den inte skulle ha blivit det. (På grund av Antons dåliga värden.)

På bilderna är det drygt en vecka sedan operationen. Även om jag ser att han inte är helt pigg och är cortisonrund, så är det svårt att fatta HUR dålig han faktiskt var strax innan; låg till sängs med flera antibiotika, näringsdropp, kateter, koll på blodtryck, puls och syresättning. Usch ja...

Det kommer minnesbilder titt som tätt, kan vara en doft, ett foto, en maträtt, en film osv, osv som kan sätta igång det och så lär det nog vara. Och även om år läggs till år, så lever ju minnena av våran "resa" kvar. Läste ett klokt uttalande om det med hur år kan upplevas, när man hamnar i cancervärlden, i tidningen "Barn & Cancer" :

"De där två åren är större än två vanliga år, för det händer så mycket mer."

Kan bara instämma!
---------------------------------
(Apropå operationen, så gjorde läkarna själva en anmälan, så nu är rutinerna ändrade så att inga andra barn ska råka ut för samma sak som Anton.)

onsdag 29 juni 2011

Kallelsen...

Så kom den då, kallelsen till nästa magnetröntgen.

Visserligen inte förrän om 6 veckor, men bara brevet kom, så kommer funderingarna.

För samtidigt som oron kommer, så är det bra att den blir gjord. För förhoppningsvis ser ju allt helt bra ut och då kan vi pusta ut, för 3 månader. Det är så sorgligt att Anton lider såna "sjuhelvetes kval" innan sövning/röntgen är gjord. Jag önskar jag kunde hjälpa honom med det... Men det gäller att finnas där för honom och vara trygg och inte visa sig orolig. Och någon gång kanske det blir bättre.

lördag 25 juni 2011

Lyckokaka.


Dåligt foto, men budskapet i lyckokakan jag fick var mycket bra:

"The hard times will begin to fade and joy will come yor way!"
----------------------------------------------
De senaste dagarna har varit SÅ bra och jag hoppas vi kan få mer medvind nu.

Visserligen är jag realist, så jag vet att livet inte är lätt alla gånger.

Men ljusglimtarna gör att batterierna laddas om!

onsdag 22 juni 2011

Om att fylla...

Som några nära och kära vet, fyller jag jämnt snart.

Som jag valt att inte fira nu.

Någon kanske "ogillar" detta. (Fast det tror jag inte.)

Men jag måste följa min egen känsla...

och den säger att det inte är läge för nåt stort kalasande just nu.

Troligtvis kommer Roger och jag ha ett gemensamt 85-årsfirande senare!

Och på födelsedagen är jag inte hemma.

tisdag 21 juni 2011

Plus på vågen =)

Inte så mycket har hänt sen sist...

Men nåt glädjande är att Anton gått upp i vikt! Antingen är det den nya medicinen han äter, som man kan gå upp i vikt av eller så är det för att cellgifterna troligtvis gått ur kroppen och smak, aptit och så vidare blir "normalare". Hur som, så är det positivt!

Anton verkar nöjd och hoppar gladeligen upp och väger sig nu. (Så har det inte varit tidigare.)

Det är mycket tjat på mig om hans vikt, men för oss har det varit ett STORT problem och än törs jag inte lita på att det vänt helt.

Men vi hoppas på det!
-------------------------------
Apropå en kommentar som jag fick på förra inlägget att en mamma skrev att sommarlovet låg helt fel för henne och hennes dotter... tyckte det var så klokt skrivet! För både det här och förra årets sommarlov har känts "fel". Så skönt med andra som kan känna likadant (missförstå mig inte). Däremot låg sommarlovet-09 helt rätt, eftersom Anton var under den intensivaste delen av behandlingen då och hade inte kunnat vara någonting alls i skolan. Mycket bra med bloggande när man kan få "feedback"! Dessutom har jag gått med i ett forum på facebook i kampen mot barncancer och där skrivs mycket som man kan känna igen sig i. Så det här med data är inte så dumt.

söndag 12 juni 2011

Skriver o skriver...



...inlägg på inlägg och raderar o raderar. Vet inte varför jag håller på så?!

Så skönt för Anton med sommarlov! Det har varit ett tufft läsår för honom, även om han inte gått på långa vägar så mycket som de andra barnen...

Jag hoppas 3:an kommer funka bättre!

Och jag kan erkänna att jag känner mig frustrerad över att inte skolarbetet, skolmaten och allt det andra, har möjlighet att gå framåt. Dumt, jag vet, men sån är jag... :( Ska försöka ta det lugnt inombords. (Och skolarbete kommer det att bli ändå i sommar. Det är ju för Antons egen skull.)

För i höst börjar allvaret för oss.

måndag 6 juni 2011

Dagarna går...

En glad Anton i Taxinge!

Gårdagens mysiga: en söndagstur till Taxinge, vårt smultronställe! Fin omgivning och fika som inte går av för hackor.

Gårdagens tråkiga: "utbrottet" innan jag skulle gå in på affären. Och det var inte jag som stod för utbrottet ska tilläggas.

Dagens :( Roger som skulle jobba idag, men som blev tvungen att stanna hemma pga. magvärk.
Hoppas det går över snart.

Dagens kanske: ett besök hos en vän som vi inte varit hos på länge.

Morgondagens utflykt: Anton ska till en lekpark med klassen. Och jag har förmånen att få vara med!

Morgondagens "måste": åka till sjukhuset för provtagning (vilket känns konstigt, då det var en månad sen sist vi var på dagvården). Känns ovant att träffa personalen där så sällan, de har ju varit stor del av vår vardag tidigare. Och de är toppen!

Cancertankar de senaste dagarna: Har fått lite kontakt med en person på FB, vars lilla fina flicka (4 1/2 år) inte klarade kampen mot cancern. Hur kan livet vara så orättvist?!! Och jag blir ännu mer tacksam för att Antons cancer är borta! Man kan aldrig ta nåt för givet...

Så fånga dagen! Det ska jag försöka så gott det går...