Våra vägar korsades på ett lite ovanligt vis...
Den här veckan har jag "gått igenom" vår vänskap i tanken, vad mycket vi varit med om tillsammans. Och många djupa samtal. I perioder träffades vi mer, ibland mindre. Men när vi väl hördes av så var det så lätt att förstå var vi hade varann.
Ett hjärta av guld hade du, stor förståelse för andra människors situation.
Dina dagar och nätter var kämpiga, men trots det hade du en energi och vilja som inte var av denna världen. Förstod du att ditt liv skulle bli kortare än andras?
Jag och min familj kommer sakna dig så mycket, du har ju funnits i våra liv så länge nu. Och nu är du borta...
Det känns så ofattbart.
Tänker på J, din ögonsten, ditt allt.
Här har jag skrivit om vårt liv, efter vår yngsta son Antons cancerdiagnos (lymfom) i april 2009. Cancern är borta och behandlingen blev klar i början av sommaren 2011. Våren 2016 räknades Anton som friskförklarad. Senare samma sommar fick jag (Camilla) veta att jag har bröstcancer. Så nu börjar en ny resa...
lördag 24 mars 2012
tisdag 13 mars 2012
Finns här!
Har varit lite kämpiga veckor på olika sätt, men jag återkommer med en liten uppdatering om läget snart.
Idag ska vi till sjukhuset, Anton ska få "påfyllning" av "barnvaccinen". Och så stick i fingret...
Ge mig styrka och Anton mod!
Det gör ont i mig att han ska behöva gå igenom detta, men det måste göras.
Idag ska vi till sjukhuset, Anton ska få "påfyllning" av "barnvaccinen". Och så stick i fingret...
Ge mig styrka och Anton mod!
Det gör ont i mig att han ska behöva gå igenom detta, men det måste göras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)