söndag 29 juli 2012

Mardrömmar...

Och så börjar dom där verkliga drömmarna igen. Usch! Som innehåller död eller vetskapen om att det kommer hända. Och i natt handlade de om både barn, vuxna och även min pappa som varit död i 12 år... Kan säga att jag blev så lättad, när jag vaknade.

Vad jag vet, så har inte Anton några mardrömmar för tillfället i alla fall (hade det tidigare). Och äntligen sover han på nätterna igen! =) Mycket bra, för nu är det ju endast 3 veckor kvar av sommarlovet.

Sen börjar vardagen igen.

Men samma helg som vår första arbetsvecka, så är vi bjudna på bröllop, det ska bli kul. Var många år sen sist. Och på onsdag firar Roger och jag 20-årig bröllopsdag, herregud vad tiden går! Men just den dagen blir det inte så mycket firande utöver det "vanliga", vi har lite andra roliga saker inplanerade, lite längre fram istället! =)

fredag 20 juli 2012

O så kom den igen...

kallelsen till den sjätte MR-undersökningen.

Tacksam att han får göra den, men ingen rast och ingen ro från oron och ångesten...

Att ladda batterierna.

Det är nåt jag är urdålig på... men ibland så blir det av.

Oftast lever vi ett lugnt och stilla hemmaliv (hm, lugnt och lugnt...) och det är ett sätt att samla kraft för oss också. Men ikväll blir det grillning med bästa grannen (min svägerska) och våra och hennes barn, trevligt! Och igår var jag och min syster iväg och fikade tillsammans. Det har blivit en återkommande grej. Då är det bara hon och jag, mysigt! Tror jag skrivit det förut, men eftersom våra föräldrar inte är i livet, så har hon varit ovärderlig för mig under årens lopp. Och eftersom det är hos sin älskade "mostis" Anton är, när Roger och jag gör nåt för att ladda batterierna, så hjälper hon oss på ett sätt, som vi är så tacksamma för!

Ha en bra helg ni som tittar in här och läser, det ska vi försöka ha! =)

torsdag 19 juli 2012

Bara vara.

Det ska bli mitt motto under denna semestern. (Så härligt, 5 veckors semester!!!)

Visserligen ska vi åka bort lite, men det vi behöver är lugn och ro och det får vi bäst genom att bara vara...

Man kan tycka att jag som jobbat drygt 10 månader och dessutom gått ner i tid inte skulle vara lika slut som förr om åren (jobbade heltid då). Men dessa månader har varit de kämpigaste i mitt arbetsliv. Kan ändå inte låta bli att känna mig lite stolt över att ha "fixat det", för innan jobbstarten kändes det oroligt. Det blir stor skillnad efter att ha vabbat i nästan 2 1/2 år...

Igår när vi var och handlade, träffade jag på en mamma till en pojke, som är under behandling för leukemi. Var väldigt länge sedan jag träffade på henne och vi känner inte varann särskilt väl egentligen. Men när man varit med om en så smärtsam upplevelse som vi har, så finns det osynliga bandet där. Så känner jag i alla fall.

Hon berättade om Eskilstuna Barncancerförenings aktiviteter, ska försöka ta mig i kragen och vara med någon gång (är inte så "duktig" på det där med föreningsliv). Men det känns viktigt, när det startats upp en sådan förening här i stan. (Fanns inte när Anton var under behandling.) Vilka eldsjälar som orkar!
-------------------------------------------------
Så kan man ju undra vad jag gör uppe kl. 5, när jag har semester?! Den lilla herrn har fortfarande vänt på dygnet och vi får inte nån riktig rätsida på det. När den stora herrn i familjen går på semester, då ska det bli ordning och reda på detta, då får vi ta ett par kämpiga dagar/nätter tillsammans... (Men vanligtvis störs jag inte av att han är vaken, brukar kunna sova ändå.)

Nu ska jag krypa ner i sängen igen, natti natti eller kanske jag borde säga god morgon!

måndag 9 juli 2012

Min vän...

Idag går mina tankar till min vän (som gick bort i mars) och hennes son som fyller 11 år idag. Det gör så ont i mig, att hon aldrig mer får uppleva sin älskade sons födelsedagar och diverse andra stora dagar i hans liv... Och vice versa förstås. :(

Jag hoppas hans dag blir jättefin ändå, jag vet att hans pappa gör allt för att den ska bli bra. Men sorgen efter mamman finns ju där. förstår jag. (Jag har ju själv varit med om det.)

Saknar dig så mycket, Anna!

söndag 8 juli 2012

Våran lördag.

Igår kom vi iväg till Power Meet (var ingen självklarhet eftersom en viss liten kille har STORA sömnproblem). Det har blivit en tradition för oss, inte för att jag är så intresserad av bilarna, men resten av familjen är det och så är det en härlig stämning och v-åsarna verkar gå man ur huse denna helg. Och inte bara raggarna... ;)

I alla fall blev det en bra dag och jag träffade på en vän som vi lärde känna på sjukhuset, när Anton fick sin cancerdiagnos och som bor i en liten stad i Sörmland. Vilket överraskande sammanträffande! =) Så nu har vi bytt mobilnummer igen. Tyvärr hade hon inte sonen med igår, som Anton haft så kul med. Vi har inte träffat honom sen sommaren-10.

Idag blir det en slappardag (förutom tvättstugan då) och sen ladda för de sista 5 arbetsdagarna!

fredag 6 juli 2012

Sova är farligt...

enligt Anton, vad det verkar som.

Hur kan en 10-åring vara vaken 24 timmar i ett sträck och i förrgår blev det nästan 29 timmar? :(

Hur är det möjligt?

Och att sömntabletterna inte verkar funka längre det kan man ju konstatera...

Suck!

Tips på vad man kan göra ?

torsdag 5 juli 2012

Äntligen!

Som jag har väntat på brevet som kom idag!

Roger och jag är nog inte kända för att vara föräldrar som protesterar eller kräver allt för mycket, men när den nya klasslistan dök upp strax före avslutningen, så blev vi besvikna...(med tanke på hur mycket samtal och liknande vi haft med skolan). Anton hamnade med de barn han inte brukar leka med alls. Först tänkte vi att vi skulle låta det vara, men så kom vi fram till att det är så viktigt för Anton att det mesta inte ändrar sig alltför mycket. (Man får se det i ett längre perspektiv, hur kan det bli med en "orolig" och otrygg kille...) Så vi kontaktade de personer som ansvarar för klassindelningarna inför fyran och idag kom den nya listan och nu var det fixat. Så glad för det! (Och Anton är nöjd, det är ju huvudsaken!)

Slutsatsen av detta: Skam den som ger sig!

Och när ens barn "mår bra" (som är det viktigaste av allt), känns det bra inombords som förälder.


onsdag 4 juli 2012

Bloggtips!

Barncancerfonden har börjat blogga!