Kan verka vara en tråkig bild, men för mig är den väldigt betydelsefull. Anton går längst fram och håller sin goa fröken i hand.Ny dag, nya möjligheter! Fast just nu känns livet bra segt. Både Anton och jag mådde bra av den rutinen vi hade att gå till skolan, om än för en stund, några dagar i veckan. Visst hade vi flera andra sorters besök denna veckan, men skolan blir en helt annan grej. Som det är nu orkar Anton inte ens leka om dagarna, han verkar slutkörd på nåt vis. Och det är inte riktigt likt honom, han har hållit igång mycket förut trots jobbiga behandlingar , infektioner osv Verkligheten kommer väl ifatt honom precis som för oss andra. Kanske därför han sover så dåligt också. Stackars liten, tänk om jag kunde ta över detta från honom...Förstå mig rätt, jag önskar INTE att bli sjuk, men hellre det än att mitt barn ska vara sjuk. För även om cancern är borta, så har han ju fått div. biverkningar som stör hans väg tillbaka till ett vanligt liv. Jag bara längtar tills vi kan få mer ordning på vardagen! Träffade på en annan mamma på dagvården i måndags som vi inte träffat på 1 år. Hennes son var på en återkontroll efter en njurtumör och mådde så bra nu, MEN för honom hade det också lång tid för att komma igång igen. Så det är väl bara att se tiden an.
Eftersom mitt största syfte med den här bloggen var att Anton (och vi) ska kunna läsa i efterhand om när, var och hur saker skedde omkring hans cancer och behandling, men att jag även nämner födelsedagar och andra händelser som sker, så kanske jag ska nämna nåt om att vi satt och tittade på kronprinsessbröllop igår...länge... Emma och jag satt och tittade i stort sett från vigseln till brudvalsen, så fint! Medans Anton och Roger slötittade lite emellanåt, fast jag tror att de också var lite intresserade. Såna bröllop händer ju inte så ofta precis!
Man kommer lätt in på tanken, hur det var när vi gifte oss för snart 18 år sedan. En stor händelse i vårat liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar