Vad kan det vara.....
den efterlängtade och saknade kaninen (likadan förstås)...
Hugo och storebror Elvis!
Visst är dom söta!
Anton vid sovdags. Leendet säger allt, tycker jag!
Kaninerna provar Antons blå stol,som vi köpte från Barncancerfonden idag.Det var en lycklig Anton, som fick paketet med kaninerna igår. Även om vi hade pratat om det många gånger, så blev det ju så verkligt nu. Elvis fick såklart sova med honom igår och ikväll också. Idag när vi var i Stockholm, så längtade Anton hem efter honom och tyckte att Elvis varit själv för länge hemma. Men vi vågade inte ta med honom till Stockholm, för den här kaninen får under inga omständigheter försvinna! Dels har ju Elvis betytt så mycket för honom sen februari förra året och nu med historien bakom hur han kunnat få en likadan, det går inte att ersätta med alla gosedjur i världen...
Till sjukhuset lär han nog få följa med, men den här kaninen, antar jag, har nog sjukhusvana sedan förut, sorgligt nog...
Tack snälla GUSTAV och ANNA! Jag vet bara inte hur vi ska kunna tacka och ersätta dig Anna, det här är det finaste någon gjort för oss!
6 kommentarer:
Blir alldeles tårögd av att antligen få se detta möte.
Vilken underbar gest från en så kärleksfull människa!
Vilken underbar kaninsaga detta blev ! Måste vara kärlek i fast form eller hur ? ;)
(bekant till Anna)
Vilken lycka,det lyser om Anton =)).Jag håller med vilken underbar kaninsaga det blev.
Kramar Åsa
Kanske lika bäst att sy på en liten lapp men nuvarande lycklige ägarens telefonnummer.
Det är tur att det finns riktigt varma och generösa människor=)
kram!
en annan Åsa
Ja ett telefon nummer är kanske bra,,, Gud vad roligt. Vilket sorgligt slut för Gustav, Vilken kille. Anton, jag vet att du tar jättebra hand om honom. Jag känner ingen så tar så bra hand om sina gossedjur. Kram på er
Åh, vad skönt att kaninerna äntligen kommit fram till dig Anton! Vad fina de är! Du kommer att ta väl hand om dem, det vet jag! Kram
Skicka en kommentar