Historien om kaninen.

Historien om kaninen började för precis ett år sen i februari, när Anton låg inne på sjukhuset för sin skelettinfektion, som visade sig komma av att han hade cancer i höften, lymfom. Anton hittade en jättegullig kanin i sjukhuskiosken, som vi köpte. Anton döpte den till Elvis och blev SÅ förtjust i den.

När så Anton blev dålig på långfredagen, så följde Elvis med och blev inlagd tillsammans med Anton. En vecka senare fick vi ju veta att Anton hade cancer och skulle till Uppsala. Den dagen vi skulle till Akademiska sjukhuset första gången, så försvann kaninen troligtvis i villervallan...Personalen på barnavdelningen, lekterapin och även kompisen Emil blev inblandade i letandet, men Elvis var borta.

Vi har köpt flera nya gosedjur under resans gång och Våfflan har blivit populär, men det är kaninen som betytt mest, tror jag. Anton kommer ibland gråtandes till mig och säger att han saknar Elvis...Jag har ringt företaget som sålde den och de har slutat med den.

Men så fick jag se i Gustavs blogg (Annas son) att han hade en likadan fast ljusare, så jag skickade ett mail till Anna för att fråga var de köpt sin. För att kontakta affären själv hade jag tänkt, men tyvärr var det också ett tag sen de köpte sin. Då hade Gustav sagt till sin mamma att han skulle ha gett sin till Anton om det inte var för att den var så söt. Bara det att en 12-åring tänker och säger så, tycker jag är helt fantastiskt! (Och vi har aldrig träffats.)

Gustav och Anton har blivit drabbade av samma cancersort,men tyvärr hjälpte inte den behandlingen på Gustav, som det gjort för Anton. Så Gustav blev tvungen att få starkare cytostatika, strålning och benmärgstransplantation. Har följt Annas blogg ganska länge, tror att jag sökte på lymfom ganska snart efter vi fick Antons diagnos och varit förvånade över hur olika det kan bli (behandlingsmässigt), trots att de haft/har samma sjukdom.

Cirka 2 veckor efter mailet, blev Gustav dålig och det visade sig att tumören kommit tillbaka och att det inte fanns något mer att göra. Då hade Gustav sagt att hans syster Klara skulle få hans data och Anton kaninerna...Tyvärr gick Gustav bort på Alla hjärtans dag...

Nu idag såg jag att Anna har skickat kaninerna ifrån Umeå och på hennes blogg (Annas anatomi) ser jag att den ena kaninen är exakt en Elvis (fast Gustavs kanin heter Storebror).

Jag kan inte annat säga än att det här låter som en saga, men den är sann. En pojke förlorar sin älskade kanin och kommer att få en likadan som Elvis och en liten Hugo också(den ljusare kaninen heter så, precis som Gustavs lillebror) av en riktig Hjälte vid namn Gustav. Det hemska i denna historia är att den fina Hjälten tyvärr inte klarade kampen mot den gräsliga sjukdomen CANCER. Men vilken otroligt snäll kille! Först kändes tanken att ta emot kaninerna när Anna skrev till mig inte helt rätt, men vi känner oss otroligt hedrade av att få göra det och det var ju Gustavs vilja! Och en annan pojke vid namn Anton kommer bli så glad, men han tycker jättesynd om Gustav, som inte blev frisk...