Igår var Anton och jag till klasskompisen, som är i slutfasen av behandlingen för sin leukemi. Det var så trevligt. Anton och flickan hade jätteroligt tillsammans och verkade inte ha en tråkig sekund ens, det bara "flöt" på. Tänk vilken förmån att ha någon som bor 5 minuters promenad ifrån oss, som förstår hur vi mår och har det, eftersom de själva är i samma situation som vi !
Mamman och jag hade så mycket tankar och funderingar att utbyta. Det blev mycket prat om cancer, behandling, biverkningar, Uppsala, dagvården, skolan med mera, För att inte tala om all oro man känner...medans barnen lekte och lekte och bara fick vara barn, utan en tanke på cancer. Vi var båda väldigt nöjda efter besöket, Anton ville stanna kvar längre hos dom, men han verkade rätt trött när vi kom hem igen. Men vi ska snart träffas igen.
Det kan låta som att min tillvaro bara handlar om cancer och jag bara pratar om det, så är det inte, men en väldigt stor del förstås, det är ju vår verklighet nu. Även om det blir lugnare kring Antons sjukdom, så kommer tanken och oron för den finnas kvar i bakhuvudet.
Måste bara berätta något annorlunda flickans mamma visade mig, hur man får bort hår på benen med sytråd ! Ovanligt eller hur?! Hon gjorde nån sorts ögla på tråden och "snärtade" till. Tar tydligen lång tid, men är effektivt. Fick erbjudande om att få benen fixade. Men då kom kontrollcamilla fram-benen är för orakade, ej insmorda osv. Jag är nästan som vissa vårdtagare på jobbet, som städar innan städhjälpen kommer. (Fast det är inte lika många nu som håller på så, de är oftast för sjuka/dåliga, men jag kan förstå känslan lite hos dom som gör det.)
Faktiskt finns det en del som jag tror, genom det här året, kommer få mig att tänka lite annorlunda vad gäller mitt arbete. Kanske en annan sorts förståelse för vissa saker. Det lär väl visa sig, när jag börjar jobba igen. (Tänk att det ändå kan kännas så bra att veta, att det inte är alltför långt fram med det.) Får vi bara lite koll på allt i tillvaron och Anton blir piggare så...
Idag har vi massa tråkiga måsten för oss och så ladda för en ny vecka!
3 kommentarer:
Så härligt Camilla, att ni hade det så bra. Tänker på er fast jag har varit tyst ett par veckor. Stor kram så kan vi ringas någon av de närmaste dagarna.
Hej Anna! Det går inte riktigt att förklara, hur bra det känns, när någon precis förstår vad jag pratar om. MEN...våra andra vänner är också viktiga och du har verkligen varit ett stöd för mig det här året! Vi hörs i veckan. Kram!
Vad skönt med en sådan dag som ni haft! Ska bli kul att träffas på jobbet igen när du börjar att jobba, så att vi kan prata om våran huvudvärk och annat lite roligare.
Det vore kul att ses något och ta en fika eller gå på promenad.
Vi hörs! Kram
Skicka en kommentar