Igår och i morse kändes det ganska motigt igen och sen kom vi till dagvården/"lekis". Och först såg vi Frida med mamma, Tant Prick med kompis, Åsa, Emil med mamma. Vilken lycka,vet inte vem som blev gladast, Anton eller jag. Så idag tog Anton prov tillsammans med Emil och utan mamma och knappen visade han också utan protester. Kanske det som är grejen, att jag håller mig utanför rummet. Nu blev ju allting extra roligt när kompisar var där och Tant Prick & Co. var där och skojade, sjöng och spelade. Timmarna gick snabbt och nu ser vi fram emot att träffas på måndag igen! Förhoppningsvis ska vi träffa Emil något på hemmaplan innan dess, om grabbarna orkar.
Ingångshålet för sondknappen börjar se riktigt bra ut, tack och lov. Den har ju behandlats i snart 4 veckor, först med Lapis och sedan med Dermovat, så nu borde det väl räcka. Vi hoppas ju på att kunna ta bort knappen inom en snar framtid, åtminstone innan april när det är dags för ny. Anton kämpar på för fullt med att ta tabletter i munnen, men än har vi inte provat alla mediciner. (Börjat med dom mindre först.) Men han är verkligen duktig, tror han är stolt själv också, för han berättar gärna om det för andra. Och stolt har han all rätt att vara!
Nu hoppas jag på en bra fortsättning på veckan, orkar inte riktigt med dom här tvära kasten i känslorna. Positiva är så klart bra, men när jag har mina dåliga dagar, så är det riktigt botten...
Idag har storasyster fått en del till på sin tandställning och hon är också en kämpe, för det är nog inte så förskräckligt behagligt.
Imorgon ska vi prova med lite skola igen. Vi ska snart sätta oss ner med lärare, rektor och skolsköterska och diskutera hur vi ska lägga upp allt. Känns bra eftersom allt behöver funka innan vi kan börja skola och jobb som förut. Apropå jobbet, så träffade jag på en av "mina" vårdtagare på sjukhuset och det kändes så bra, så jag kanske inte lagt av mig helt ändå.
Lägger ut lite bilder från dagen i mitt nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar