tisdag 2 februari 2010

Att vistas mycket i vuxenvärlden...

Idag när jag hämtat läxa till Anton och berättade att jag tagit med svenska och räkning så säger han: Vadå, ska jag hjälpa er med det? Han trodde jag menade våra räkningar och jag menade förstås matematik. Ja, vad ska man säga...skratta eller gråta?!

Han konstaterade även idag att det är skönt när håret växt ut lite, sa själv att han tycker att han är snygg i längden/ frisyren som han har nu. Tycker jag med, men för mig är han ju lika fin i kort/långt hår eller kalt huvud. Trodde att jag skulle reagera mera när håret rasade, men han är ju Vår Anton för det! Anton själv brydde sig allra minst om det, av oss i familjen.

Annars är det inte den bästa dagen idag. Lite snuvigt, lite ont och lite argt. Men jag försöker tänka som så, att om vi tar två steg fram och ett steg bak, så når vi ju målet till slut i alla fall.

Proverna var ganska bra igår:
Neutrofila 2,4
Vita 3,6
Trombocyter 277
Blodvärde 127

Och CRP (sänkan) låg också bra, skönt. Nu ska vi försöka ha en lugn kväll, så Anton får vila sig lite.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Saknar er,träffas inte så ofta nu för tiden.Läser eran blogg nästan varje dag,tyvärr är jag dålig på att kommentera.Längtar så tills Emils tablettbehandling börjar,att få en någelunda vardag.....
Roligt att läsa att det går bättre och bättre för Anton i skolan.I morgon torsdag ska Emil till dagsjukvården,kanske ses vi.
Många kramar från Åsa Och Emil

Camilla sa...

Hej Åsa och Emil! Saknar er också, blir så väldigt sällan vi ses. Vi har provtagning på måndagarna nu. Hoppas allt funkar bra för Emil! Vi kämpar på med skola och annat, men det är inte helt lätt att få till en vardag. Fast självklart är det skönt att det "värsta" är gjort. Kram Camilla och Anton.

Anonym sa...

Hej mina kära vänner Camilla och Åsa!! JAG SAKNAR ER OCKSÅ!!! Ses alltför sällan nuförtiden, vi som har så mycket att prata om!! Jag och Frida kommer i alla fall på måndag vid 9-halv tio tiden, stannar i alla fall fram till tolv på lekis! Hoppas verkligen att vi ses då!!
Många kramar från Helén och Frida.