Måndag och tisdag.

(Anton spelar tv-spel på "lekis" tidigare i vintras, samtidigt som han får dropp.)


Igår var en sån där bra dag igen. Blev lite stressig och jag är inte så stresstålig, men det överväger när dagen blev så positiv. Och idag var första dagen på en vecka, som jag vaknade utan migrän, härligt!

Som vanligt var vi till dagvården igår och lekterapin, provtagning, mysig fikastund och mycket prat. Och Anton lekte med Emil förstås! Pratade med de andra mammorna, men också bra samtal med Jörgen. Vissa saker funkar ju inte så bra än och det känns så bra att få diskutera kring detta i lugn och ro och känna att man har Antons läkare med oss i våra tankegångar . Alla är ju verkligen inne på samma linje, att det ska bli så bra som möjligt för Anton och att han ska känna sig trygg, när vi ska tillbaka till vårat gamla liv! Han (och vi) har ju varit med om en stor omvälvande händelse och kris, som inte är över än.

Igår var storasyster med också och pysslade, det var ju kul. Hon gjorde en fin sparbössa till sig själv och ett hjärta som jag fick (det är inte varje dag man får det). De andra barnen var inte ett dugg sugna på att pyssla, men jag tror inte hon led av att sitta själv och dona. Imponerad av lilla Frida som bara är 4 år och satt still och ritade och ritade...

På kvällen hade vi besök av kompisar som har en son i Antons ålder, det var jättetrevligt! Vi har inte träffats alla tillsammans på så länge av olika orsaker, men nu blev det av. Anton har längtat och längtat...Vi vuxna hade mycket att "avhandla" , pratade mycket om vårt år med Antons sjukdom, kändes så bra för de är inte rädda att prata lite "djupare" om det. Finns en del i vår omgivning, inte många men ändå, som gärna lägger locket på och några vänner har vi tom. tappat, tyvärr. Så hade vi mycket annat förstås att prata om som inte alls har med sjukdom att göra och det är också befriande.

Anton var så glad efteråt, vi var lite oroliga innan, för under förra året funkade det inte alltid så bra och igår skötte han sig som ett "mönsterbarn", tror jag i alla fall, jag var ju inte med barnen hela tiden.

Vi jobbar ju också på att Anton ska ta tabletter i munnen, istället för magen. Ibland går det bra och ibland går det inte alls. Ikväll var han så duktig och lyckades, efter några om-och-men att svälja Eusaprim tabletten som är större än cytostatikan. (Visserligen delade jag den, men då blev den sträv istället.) Skönt att det funkade, eftersom cytostatika och Eusaprim (mot infektioner) ska han ju ha ända till sommaren 2011 och hålet till sonden i magen, ser inte helt bra ut...igen, tyvärr! Så den behöver tas bort.

Tisdagen har flutit på bra, varit till kuratorn. Känns alltid lite motigt innan, men bra efteråt. Tar på krafterna att "vända" ut och in på sig lite, men nyttigt.