Tur pappas mobiltelefon finns att ta ta till, när man har tråkigt.Gick tyvärr inte lika bra hos tandsköterskan i dag som i fredags, men jag är stolt över min lilla kille ändå! Allt går liksom inte alltid på räls. Nu har vi gjort upp en annan plan för tandlagningen tillsammans med tandsköterskan, om nu tandläkaren går med på den. Men tror inte det ska bli några problem; hon är en oerhört förstående och sympatisk person. Kan förstå (och är tacksam för) att hon arbetar på specialisttandvården.
Sen hade vi en mysig eftermiddag hos Antons klasskompis. Barnen har inte träffats sen veckan innan skolavslutningen. Jag hjälpte till med lite pappersarbete, så hjärnan fick jobba lite. Skönt att se att den inte "avstannat", för ibland känns det så...Fast visst, pappersarbete och telefonsamtal hör ju till min vardag, men att hålla igång både kropp och själ en hel arbetsdag oroar mig lite. Det har ju funkat efter mina mammaledigheter att komma igång, så det lär väl funka nu också. Dessutom har jag ju haft fullt upp ändå det här året, fast på ett annat plan... Och att kapa navelsträngen (den själsliga) mellan mig och Anton är nåt att jobba på!
Vad konstigt det här med tid är, det är över två månader sedan skolan slutade. Det känns så nyss, men ändå har sommaren gått sakta och i vissa perioder varit ganska tråkig. Men vi har gjort en hel del trevliga saker också, så jag ska inte bara gnälla. Förhoppningsvis har Anton vilat upp sig så han orkar med det som komma skall. Nåt som slår mig i år är att det är så många barn, som är bortresta eller bor på landet hela sommaren. Många bekantas barn har haft det likadant, så det är inte bara Antons kompisar. Kanske beror på att vi jobbar större del än nu av sommaren annars, så man har inte märkt det i samma utsträckning. Och förra sommaren var ju Anton och vi nästan helt "bortkopplade" från det vanliga livet. Men snart så blir det nya rutiner och förhoppningsvis mer lek med kompisar för Antons del!
Märker att jag ältar vissa saker mycket nu, men det är mycket tankar och funderingar som far i huvudet på mig. Konstigt att min hjärna inte blir överhettad! I nästa inlägg är det nog dags att sätta ut lite fler bilder...
2 kommentarer:
Det är intressant att läsa om hur du längtar tillbaka till rutiner och det "tråkiga" vardagslivet. Jag börjar jobba heltid imorgon igen efter långsemestern och det känns jobbigt. Tänker på era erfarenheter och försöker tänka på att vardagen kanske inte är så dum i alla fall... Lill-killen ska vara hemma med pappa nu i några månader så det blir nog bra, bara man liksom har kommit igång på jobbet igen. Tyckte det var jättejobbigt för ett år sedan då han var nyfödd och längtade till att få gå och jobba - så på så sätt kan jag förstå din längtan till vardagen, det är ju vardagen man kan och känner till.
Jag försöker också tänka mer på att värdera tiden med min pojke och min man, att liksom vara mer närvarande. Tyvärr är det inte alltid så enkelt, men jag hoppas att jag blir bättre på det för varje dag. Jag vet ju i alla fall var jag har (några av) mina brister ;)
Sköt om er! //Knorr-Matte
Hej Knorr-Matte ;)Jag hoppas din första arbetsdag gick bra! Och hoppas er vistelse i Umeå var härlig!
Jag försöker verkligen intala mig att det blir bra med den gråa vardagen sen, så länge allt flyter på för Anton, så tror jag att jag kommer njuta av det på ett annat sätt än förr. Men på samma gång som jag längtar efter det, så oroar det mig också. Det vi lever i nu, är ju för tillfället den vardag vi kan...Men jag tror/hoppas det löser sig, det mesta brukar ju göra det på ett eller annat sätt.
Ha det så bra. Kram Camilla.
Skicka en kommentar