Här har jag skrivit om vårt liv, efter vår yngsta son Antons cancerdiagnos (lymfom) i april 2009. Cancern är borta och behandlingen blev klar i början av sommaren 2011. Våren 2016 räknades Anton som friskförklarad. Senare samma sommar fick jag (Camilla) veta att jag har bröstcancer. Så nu börjar en ny resa...
tisdag 3 augusti 2010
I böckernas värld.
Innan Anton blev sjuk läste jag otroligt mycket, sen försvann den gnistan för en ganska lång period. Emellanåt har jag fått sug igen för bokläsandet, men inte som förut tyvärr. Sedan många år tillbaka gillar jag att läsa deckare. Började i tonåren med att plöja mig igenom många Agatha Christie böcker, för att sedan bli förtjust i svenska deckare. Det jag tyckt varit allra mest intressant att läsa är böcker tagna ur människors liv, oftast väldigt gripande. Men nu för tiden har jag svårare med "historier" om sjuka barn, troligtvis för att det kommer för nära mitt eget liv...Trots det har jag kommit igenom ett antal ändå, det är ju i så fall lika kämpigt att läsa vissa bloggar också.
Nyss har jag avslutat en bok som heter "Det räcker inte med kärlek" (sann bok) av Jenny Lexhed. Väldigt intressant; handlar om Jenny som får en pojke som visar sig vara autistisk, och hennes kamp för honom, dessutom hamnar Jenny i en psykos (pga. sitt kämpiga liv) och man får då läsa om hennes kamp att komma ur den.
Och idag har jag lånat Anna Janssons senaste och en ganska ny bok av Claes Britton och det är snabblån, så nu har jag lite press på mig att läsa och det är bra, för jag tycker så mycket om att göra det. Skönt att fly in i bokens värld. Jag har till och med en läsedagbok, där jag skriver vilka böcker jag läst och när, säkert lite töntvarning men det bjuder jag på...
Så ikväll vet ni vad jag gör! (Efter morden i Midsomer förstås.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst var den väll bra, jag har läst ut böckerna som jag lånade av dig och gråtit massor..kommer ni över till oss något? Kramar till er alla
Den var jättebra! Men vilken snabbläsare du är! Förstår att du grät, allihopa var väldigt sorgliga...Jag kan ringa dig imorgon, så får vi bestämma en liten date. Kram.
Skicka en kommentar