Jag har hittat ett ordspråk som jag tyckte passade bra "ÄVEN DEN SOM GÅR SAKTA KOMMER FRAM". Har ju vid ett antal gånger detta året önskat att vägen åter till det vanliga livet, skulle gå snabbare. Men till slut ändå kommit fram till att det går inte att skynda på återhämtningen. Även personal och vänner har försökt få mig att "förstå" detta. Ett par av mina arbetskamrater har även sagt detta till mig och det känns ju lite extra bra, för det kanske kan vara svårt för de på jobbet att förstå att det tar sån tid för mig att börja arbeta igen. Det går inte att tänka sig hur det kan vara, att vara i cancervärlden. Men SAKTA MEN SÄKERT...är också ett bra uttryck! Tror risken för bakslag är mindre då...
Mentalt känns det som att jag börjat förbereda mig för att återgå till jobbet. Tanken känns verkligare nu, sen i hur stor utsträckning eller vilket datum det är dags vet jag inte. Ska ge mig på lite schemaläggning i veckan, tror kanske Anton och jag ska hälsa på på jobbet också. Det som bekymrar mig mest är ju när Anton ska orka gå hela dagar, men vi får se...Sen är ju inte min migrän i schack heller, men men, det är som det är med den, bara att acceptera. Tänk att man kan längta efter stressiga vardagar eller långtråkiga dagar...
Tillbaka till ordspråket, så passar det mig rätt bra i dubbel mening eftersom jag inte går snabbast av alla precis - skyller på mina korta ben ;) Men fram kommer jag alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar