Sömnproblem...

Samma visa i natt igen, hoppas bara att jag inte är vaken 4 timmar den här gången också. Men ligga och snurra i sängen känns inte som det är nån ide.Kan bara inte fatta varför det blir så här; saker och ting börjar så smått lugna sig, men jag är uppe i varv mer än nånsin. Konstigt! I början, när Anton blev sjuk så sov jag oftast som klubbad, av utmattning, tror jag.

Igår var vi och fick svininfluensavaccin. Bra att ha det avklarat. Det har också legat över mig, eftersom alla här hemma, utom jag själv, tillhör riskgrupp. Stackars kusinen hade svimmat, men han är nog inte den första och heller den sista som gör det i samband med sprutan.

Har precis läst på J:s mammas blogg och fått veta att flickans tumörer krympt och att det blir operation om några veckor. Så skönt att veta. Anton och hon började cyto.behandling med bara några dagars mellanrum i april, så man undrar ju hur det går och tänker på dom! Precis som hon skriver, så blir man ledsen för att barnen missar så mycket, som andra barn kan göra. Jag har läst så tänkvärda ord om det på en blogg. Har sparat för att skriva nån annan gång, är så otroligt träffande, stämmer så bra, men också väldigt sorgligt. Eftersom en liten 7-årig kille kollar min blogg, så vill jag inte skriva den nu.