Antons värden var fortfarande låga, neutrofila 0,4, ska vara o,5 för behandling. Men de har ändå börjat stiga uppåt, så på måndag kan vi NOG räkna med behandling. Dr Jörgen skojade och sa att han kan uttala sig som en politiker :att lova att det blir cyto. på måndag, men det är inte säkert att han kan hålla det. Skämt åsido så är det tydligen bättre att värdena inte ligger precis på gränsen, eftersom Anton blev ganska dålig av de här sprutorna i somras. Med bla feber i nästan 2 veckor och sedan en urinvägsinfektion också. Och av antibiotikasorterna ( fick 2 sorter samtidigt ) blev han jättelös i magen. Det ena följs av det andra.
Anton blev nöjd att få åka hem igen. Det klart att det känns bra att vara hemma, men man vill ju att behandlingen ska fortgå. Nåja, fyra dagar framåt är ju inte så mycket och han hinner ju återhämta sig lite mer. Hoppas Anton håller sig pigg i helgen, vi har lite firanden (om alla är friska) och så ville Anton träffa sin moster något. Bra initiativ av honom, då det ibland går lång tid mellan vi ses. Men alla har ju fullt upp med sitt på olika vis. Aldrig tidigare hade jag kunnat förstå, hur mycket tid det faktiskt tar att ha ett sjukt barn. Eller att ha en svår sjukdom själv tex. Tror att jag haft ganska lätt att sätta mig in i andras situation, men absolut inte helt och hållet, det är omöjligt! Men vi har lärt oss mycket det här (kaos)året. Och att försöka att bara ta en dag i taget och inte ta nåt för givet.
Nu ska jag umgås med min guitarherospelande lilla son. ( En stor positiv sak med den här tiden;all tid vi har fått umgås med varandra, men tyvärr pga en hemsk sjukdom, så till vilket pris.....)
1 kommentar:
Det var jätteroligt att få träffa er en liten stund idag! Anton tog verkligen ett bra initiativ! Han sätter ord på våra tankar! Jag vill ju alltid träffa er men ibland går det alldeles för lång tid mellan vi ses!
Kramar till er alla från moster!
Skicka en kommentar