Anton blev sövd tidigt på morgonen och det gick ovanligt bra, antagligen för att han fick lite lugnande innan. Det har han inte fått förut innan narkos. Och efter en timma ungefär vaknade han till, men somnade sedan om och sov, riktigt hårt i nästan 3 timmar till. Antagligen var det pga en blandning av det lugnande och att han varit så uppe i varv och jätteorolig innan. Så när sövningen var klar, blev han troligtvis alldeles utmattad, när spänningen släppte.
Nästa sövning ska Anton få mindre lugnande och det blir nog bättre, för det var jobbigt att vänta och vänta på att han skulle vakna. Självklart fick vi kontakt med honom, men han somnade bara om. Men sen blev han sitt vanliga jag igen. Tack och lov är det bara en sövning kvar, åtminstone för behandlingens del!
Träffade/såg en arbetskamrat som låg på sjukhuset . Fick senare veta att hon fått en stroke och hon är bara i 50-årsåldern, jättetråkigt! Hon är mycket i mina tankar just nu!
Man hör och ser mycket både bra och dåligt, när man vistas i sjukhusmiljö. Ibland kan jag känna att jag inte orkar ta in mer, men jag vill ju ändå engagera mig i andra människor, som man har nån sorts relation till. Det är inte lätt alltid. När ens egna känslor far berg-o-dalbana och även humöret.
Hade ett bra samtal med Antons läkare och fick höra att om benmärgsprovet vid ett visst tillfälle, såg så bra ut som för Anton, så är även risken för återfall mindre. Skönt med positiv info!
2 kommentarer:
Åhh vad roligt att höra. Så klart att Anton kommer klara sig bra! Trots den traumatiska upplevelse det blir för honom både fysiskt och psykiskt. Tur att han har så Kloka och kärleksfulla föräldrar! Tänker på er och ber för Anton. kram Tottelina
Lägg ner er energi på er egen familj nu. Det går inte att räcka till för alla.
Skicka en kommentar