söndag 1 november 2009

Slut på helgen.

Har varit en riktigt bra helg, hunnit med mycket som har behövt göras. Vissa bekymmer vi haft här hemma, har lugnat sig och det känns så bra! Anton verkar ha fått lite ork tillbaka, han har även skrattat jättemycket och det är så härligt att höra. Hungern verkar hålla i sig, trots att han slutat äta kortison. Men tyvärr rasar håret av honom, snart är det inte mycket kvar. Men han tar det hela med ro. Han har ju fått höra ända sedan i april att man tappar håret av behandlingen, så ibland har han funderat på att raka av det. På avd 95a i Uppsala, så är det inte många barn som har håret kvar, eftersom de flesta får cytostatika.

Imorgon och på tisdag blir det tufft igen: behandling i dropp imorgon och i övermorgon sövning, för spruta i ryggen. Sövningen är det värsta för Anton (tror jag),han blir oftast alldeles förtvivlad precis innan. Den här sövningen blir första gången som Kicki (ssk på dagvården) och Jörgen (Antons onkologläkare) är med och det hoppas jag blir bra. Förhoppningsvis känner Anton sig tryggare då.

På måndagarna brukar de flesta barnen med cancer (som "tillhör" Mälarsjukhuset) vara antingen på behandling eller provtagning. Då träffas vi ofta på lekterapin och pratar och barnen leker (om dom orkar). För Anton och oss har lekterapin blivit en stor trygghet och "andningshål"! Så vi hoppas några av de andra är där imorgon, tiden går lite snabbare då. Även sjukhusskolan funkar jättebra för honom. Läraren och han håller på med ett litet specialarbete om höga byggnader, som är en av Antons passioner.

Dags att gå ner i tvättstugan och sen ha lite kväll!

1 kommentar:

Me sa...

Är det Hodkins er son har?
Jag har genomgått behandling för det i år och är nu på väg tillbaka så sakterliga.
Kan inte för mitt liv begripa och förstå er situation. Jag hade tur som fick det själv och inte min son.

All styrka jag kan uppbringa.
(Å raka av håret kan nog vara en bra idé. På nåt sätt kändes det som om det var jag som bestämde över sjukdomen då.)

varm kram