Också ett bolltäcke, men självklart inte det Anton ska få prova =).Ni som läser och kommenterar är verkligen bra för mitt självförtroende! När jag sitter "ensam på min kammare" och skriver så känner man ibland att vissa saker kanske är oväsentliga för andra, men jag märker ju att vissa ämnen intresserar en del mer tex. Så mycket handlar ju om vad man själv är i för livssituation osv. Det skulle jag vilja föra fram i ljuset; hur mycket bra som kan komma ur en blogg. Och till er som har kommenterat, så vill jag bara tala om att jag försöker ge ett litet svar på era kommentarer (i kommentarsfältet), så det inte bara blir en envägskommunikation.
Mina måsten igår gick framåt i alla fall. Papprena till f-kassan blev inte klara, men jag är på G.
Personen som skulle ringa om Antons nya medicin ringde. Jippi, ett steg i rätt riktning. Tyvärr dröjer det läkarbesöket 11 dagar till, men nu har vi ett datum i alla fall. (Om inte våra änglar på dagvården kan få det tidigarelagt.)
Och bolltäcket är på gång! Hoppas det funkar, för Anton har börjat vakna på nätterna och blir ju så eftertrött...
Känns som man kan se lite ljusare på framtiden nu, när man inte behöver stampa på exakt samma fläck, som vi gjort så länge nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar