Liten uppdatering.

Idag frågade Emma om jag slutat blogga, så då kände jag att det kanske är dags för ett litet inlägg.

Har så mycket i tankarna just nu, mycket samtal/möten på gång och funderingar kring Antons nya medicin (jag som var så glad att medicinantalet sjunkit, ja ja, vi har inte så mycket annat val om han ska må bra) och så har jag papper till försäkringskassan som ska skrivas och så ska jag skriva mina önskemål på schema till jobbet tills jag börjar arbeta längre fram. Pust! Men det är bara att sätta fart. Har ju svårt att sova ofta, så jag får väl satsa på "nattarbete" och då kanske jag t.o.m. blir trött. Ja, vad bra!

Redan nu har några undrat över hur vi fått veta så snabbt att Anton har koncentrationsproblem. (Brukar tydligen ta längre tid.) Eftersom det troligtvis kommit sig av att han har fått/får cancerbehandling och dessutom varit under press en längre tid, så behöver de inte göra ytterligare undersökningar nu, eftersom det framgick så tydligt när han skulle göra skolarbete hos psykologen att han inte "får till det". Vi är jätteglada att de inte pressar honom mer nu, för han mår nog bara mer dåligt av det. Så mycket jobbiga saker som han hittills blivit utsatt för, jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det, min lilla plutt...Tänk så många gånger personalen och vi tvingat honom till olika saker...men som varit livsnödvändiga...

Annars har vi haft riktigt bra dagar, åkte till våra vänner i Nyköping i lördags och så var Anton på kalas i söndags. Igår var vi till dagvården och Anton lekte med Emil, Frida och Julia och jag pratade...förstås... mest med de andra föräldrarna, men hade återigen ett bra samtal med Jörgen. Tänk vad mycket bra personal vi träffat under det här året, det är så viktigt och betydelsefullt! (Men för att må bra i själen, är det också viktigt med de andra barnen och deras föräldrar, för att kunna utbyta tankar och erfarenheter, så man inte behöver känna sig så "ensam".)

Nu satsar vi på små, korta besök i skolan och få in lite rutin, så Anton mår bra.