Onsdagen=toppendag!

Den 15 april förra året, efter Antons första benmärgsprov och allra första sövning. Tur att han inte har det så nu!

Igår blev det en riktigt bra dag och det allra bästa var att det funkade bra i skolan, Anton räknade 2 sidor i matteboken. Så mycket sammanlagt har han inte lyckats få till i skolan, tror jag, på hela den här terminen...Så fröken var glad, Anton var glad och jag stolt och jätteglad! Idag gick det inte lika bra av lite olika orsaker, men det är en ny dag imorgon, så nu får jag inte fastna i det negativa. Vi gjorde flera roliga, positiva saker också och jag fick lite egentid, var och fikade med min syster och så gick Anton och jag en stund till mitt jobb. Dessutom gjorde jag klart mina önskemål på schema för 18 (!) veckor, känner mig riktigt nöjd med att ha satt fart på mig själv och fick till det. Faktiskt lite roligt också. (Nu blir jag nog lite dumförklarad av mina arbetskamrater, som kan se nåt roligt i schemaläggning...)

Och så somnade jag så fort jag la huvudet på kudden, så himla skönt! Har inte vågat mig på att prova några sömntabletter, jag VILL kunna somna ändå, så jag hoppas trenden håller i sig.

På eftermiddan ska jag till kuratorn, jobbigt men välbehövligt. Och nu ska Anton och jag ge oss på lite skolarbete. Gäller att ha rutiner, rutiner och åter rutiner...Pratade lite med Antons 6-årsfröken idag och frågade om han varit så här okoncentrerad på 6-års och kände sån lättnad när hon sa att han inte alls varit så och han varit en av de duktigare då, lite orolig och osäker, men inte okoncentrerad. Känns som en förmån att få ha samma person med i klassen nu också, tillsammans med klassläraren. Osäkerheten som Anton har, är ett genomgående tema i våran familj på vissa plan, så det blir jag inte så chockad av. Man kan klara livet rätt bra ändå!