tisdag 27 april 2010

Om att blogga.

Luften har gått ur mig lite vad det gäller att blogga. Jag tycker det är så roligt, men ibland finns det inte så mycket att skriva om. Att berätta vad vi ätit, har köpt, har på oss osv. är inte riktigt min grej. (Tror inte ni är intresserade heller...) Dessutom är jag så trött, så trött. Har knappt varit med om dess like.

Något som också känns tråkigt är att jag fick höra att vårdpersonal haft diskussioner om hur man värjer sig ifrån att bli "uthängd" i bloggar, med ord och bild. Detta hade inte med min blogg att göra (sa personen åtminstone) utan överlag. Finns ju säkert många som skriver väldigt negativt om personalen, fast jag kan inte påstå att man ser det ofta. (Men jag läser ju inte alla bloggar som finns heller...) När jag fick höra detta, blev jag så glad över att jag bara skrivit positivt om dom. En gång skrev jag ett inlägg, när jag var ledsen över en sak i vården, men väntade med att lägga ut det och kom efter ett tag fram till att behålla det helt för mig själv och det känns som ett klokt beslut. Min blogg är till för att skriva om vår tillvaro/vardag med cancer och för att skriva av mig i viss mån. INTE för att skriva illa om personalen. Jag kan inte förstå att det är ett sånt stort problem att bloggar finns, men kanske är jag blåögd. Dessutom har jag frågat personerna som jag lagt ut bilder på om det är ok. (Alla utom en kom jag på, så den personen ska jag fråga nu, som tur är var det ett väldigt positivt inlägg.) Det värsta är att det tar bort lite av glädjen för mig att skriva. Att skriva rätt ur hjärtat är inte att tänka på, man måste ta med i beräkningen att vem som helst kan läsa.....Men det som känns riktigt bra ändå, är att jag från dag 1 har tänkt till, så jag har väldigt svårt att tänka mig att någon är arg eller ledsen på mig. Hellre ros än ris!

Bloggandet ger mig ju så mycket tillbaka, blir så glad för alla kommentarer jag får! Har dessutom fått mailkontakt med några personer med anledning av bloggen ang. saker som ligger mig nära och det är fantastiskt. Lär mig mycket och gläds mycket av andra bloggar (men blir ledsen också tyvärr). Och ibland behöver jag inte förklara allt "in real life" när våra vänner och familj läst saker här redan och det kan vara en fördel i sig. Och Anton hade inte fått gulliga Hugo och fantastiska Elvis av Gustav med familj.....Så listan på mina positiva erfarenheter av bloggandet kan göras lång.

5 kommentarer:

tottelina sa...

Du är duktig på att skriva positivt och roligt. Även om det är för dig som för mig en ventil. Ett sorts andningshål. Kram vännen.

Anna sa...

Känner igen det där med att luften går ur ibland och att man helt plötslig inte har inspiration till att skriva. Tröttheten du beskriver är ju inte alls konstig med tanke på allt du gått igenom detta år! Att bara skriva en mening eller två en dag är ju helt ok, eller att bara lägga in en bild räcker. Eller inte skriva alls för den delen. Vi finns här och kollar ändå varje dag! (även om jag är dålig på att kommentera)Du skriver bra så fortsätt blogga när du har lust och skriv om vad som helst, till och med om vad ni ätit! Att skriva lite brukar föda lusten att skriva mer- se bara på det inlägget du just skrev...
Kram.
(Kommenterar inget om resten, det blir så långt då...)

Carina sa...

Jag hoppas verkligen att du fortsätter blogga! Det finns många anledningar till att jag tycker att det är bra, en ventil för dig, ett minne för Anton så småningsom, en kanal ut till oss alla som tänker på er mm. Jag trodde inte att du behövde tänka till så mycket vad du skriver, det är inte ofta jag hört dig säga negativa saker om andra människor. Önskar att många fler kunde vara så positiva och godhjärtade som du är, inklusive jag!
Kram

Camilla sa...

Anna (tottelina): Tack! Har skrivit en kommentar hos dig.

Anna (annas anatomi):Visst är det så att det räcker med några rader eller en bild, men jag har så svårt att fatta mig kort, när jag väl kommer igång. Vad roligt att du läser min blogg varje dag. =) Jag läser din och Johans också och gläds åt era härliga bilder/filmer på Hugo! Kram.

Camilla sa...

Carina:Har tänkt fortsätta blogga, fick en svacka då, men jag tycker ju det är så givande av de olika anledningarna du skrev. Försöker tänka positivt så långt det går och vill tro gott om andra osv. ( Där tror jag vi är ganska lika du och jag.)Men både Roger och jag har verkligen försökt se det positiva i allt vi varit med om. Men det är inte alltid lätt...Allra helst som det är Anton som behöver vara med om allt. Kram.