Mamma.
Samma dag vi fick veta att Anton är cancersjuk, fast bilden är tagen tidigare på dagen.
Idag är det precis ett år sedan vi fick Antons cancerdiagnos.....men det är även på dagen 22 år sedan min älskade mamma dog av sin leukemi...så den 17 april är inte något datum jag direkt mår bra av. Har hittat några tänkvärda rader i en bok om att få ett cancerbesked, är egentligen en cancersjuk person som skrivit, men jag har ändrat lite i näst sista meningen, så den passar bättre för mig. Och även om jag kommer ihåg hur jobbigt det kändes den dagen vi fick mammas diagnos (för ca 23 år sedan), så går det aldrig att jämföra med hur det kändes den 17 april 2009...vår lilla Anton...
Marken rämnade under mig när beskedet kom.
Någon visade mig på en väg. Den framåt. Den var brant och tröttsam. Men den fanns. Sinnena och livet skärptes. Hållplatser och väntan. Stundtals luktade livet särskilt starkt. När jag lämnade det som omslutit mig var jag svag och stark, fylld av varm sorg och omsorg till Anton.
Min nya ödmjukhet vill jag ta med mig.
(Ur "Berättelser om cancer")
8 kommentarer:
Uscha vilket otäckt sammanträffande...samma dag...Styrkekram! Vi ska klara det här!
Absolut, det här ska vi klara! Styrkekram till dig också!
Livet är inte rättvist! Tänker på er och är glad att få vara din vän!
En jobbig dag...
"Dagen idag är en märklig dag, den är din!
Dagen igår föll ur dina händer, men dagen idag är en märklig dag, DEN ÄR DIN!"
Kramar om er alla!
Tack för era fina ord!!!
Jag kommer aldrig att glömma någon av dagarna, 17 april 1988 och 2009! Men den här sjukdomen klarar vi/ni det är den stora skillnaden! Kram
Riktigt fin bild på mamma förresten! Det var inte ofta hon var så finklädd i kjol. Kram
Carina: Kan bara instämma i det du skriver....och bilden var verkligen bra på mamma! Tack för den fina presenten! Kram.
Skicka en kommentar