Storebror och lillebror chattar med .....
...syrran som sitter i samma (!) rum.Igår kväll var vi och firade vår kompis som fyllde år. Jag har inte varit där sedan nyår-08 och Roger och Anton var där förra året den 19 mars. Funderade lite på hur det var då; vet att den veckan åkte vi på blodprovstagning för höftens skull, som var något bättre då, men att jag också vabbat några dagar. (Har tjuvkikat i min gamla almanacka, har inte nåt superminne...längre.) Och så jobbade jag några dagar den veckan. Kommer också ihåg att de inte stannade kvar så länge på firandet, för Anton fick ont i höften...
Den här veckan i år har vi som jag skrivit varit på provtagning, ögon, hållit oss hemma från skolan pga vattkopporna, hälsat på Emil (som ju också är cancersjuk) två gånger osv.
Det jag vill få fram med det här är att även om den här veckan i år innehåller lite annorlunda tillvaro med cancer i bagaget och ALLT som hör till, så kan man på nåt konstigt vis få till det ändå. Fast som alla andra lever vi ju inte...
Tex när vi kom hem från firandet var Anton tvungen att ta sina 8 cytotabletter och sondhålet måste tvättas och smörjas osv. Men tack och lov orkar han leka, i stort sett som andra barn...Och precis som hos oss och Emils familj så är det inte mycket som vittnar om att det bor en familj med ett cancersjukt barn, bara vissa saker som "avslöjar" det.
Ett längre tag i början så vet jag att vi hade sprutor, sondmat, mediciner, medicinkoppar, spypåsar osv, osv högt som lågt, men nu har vi liksom organiserat upp det lite, vi ska ju ändå leva med det här nu...
Och som jag skrivit förut, tänk vad bra att data/internet finns. Tiden skulle gå ganska långsamt utan och mycket intressant och bra att läsa. Men tyvärr också ledsamheter, läser några bloggar där ett par barn inte alls mår bra just nu. Förbannade cancer!!!
Men Emil och Anton har kommit på att de ska "skypa" när Emil är inlagd i Uppsala för högdos, det blir jättebra, tror jag! Så data för mycket gott med sig också! Man kan ju hålla en helt annan sorts kontakt nu för tiden.
2 kommentarer:
Ja det är bra med datorer! Och tänkt vad mycket som "får plats". Man lär sig ju massor och kan till och med umgås med andra. Precis som era barn gjorde. Lite roligt faktiskt. Stor kram till er från oss.
-Emma,kan ni komma och gå ut med Signe någon kväll? Och ni får gå ensamma, jag lovar.
Ja, det är ganska otroligt det här med datorer. Sen kan man ju tycka att det är lite onödigt att sitta i samma rum och chatta, men Anton tyckte det var kul. Emma vill gärna gå ut med Signe någon dag, vi hör av oss. Kram
Skicka en kommentar