Nuförtiden är vi flera (läs:alla)"datafantaster" i familjen . Bilden är från Uppsala i somras, fyra dagar efter Antons stora operation.Har kommit av mig med bloggandet denna vecka; egentligen vill jag skriva men får inte till det. Känner ibland att det blir ganska lika saker jag skriver om och det låter så "deppigt", men det är så mitt liv är nu. Jag tycker det är så skönt att skriva av mig, även om man blir lite begränsad när man skriver på nätet. Att skriva i en dagbok är ju bra, men då får man ju inget gensvar eller kan "hjälpa" andra på nåt vis. Och så vill jag ju ha som minne åt mig själv, familjen och för Anton eftersom han ändå är huvudpersonen i vår blogg. Den som tycker jag skriver trist, slutar nog också läsa ganska snabbt. Blir så glad över våra vänner, arbetskamrater och familj som visar intresse för mitt skrivande!
Har fått lite kontakt med en person här i E-tuna genom blogg/mail och jag "ojade" mig lite om att jag tycker att jag upprepar mig och då skrev hon att det tyckte hon inte alls, snarare tvärtom, att varje dag för nåt nytt med sig . Framför allt en ny dag med Anton!
Det var väldigt fint och bra skrivet och mycket innebörd i den meningen!
3 kommentarer:
Det är precis som du säger. Kanske tycker en del att man upprepar sej, ältar. Men det är ju så det ser ut just nu. Ett kaos som inte går över. Inte än i alla fall. Och då FÅR man älta. Dom som blir uttråkade har ju alternativet att sluta läsa.
kram
Jag tycker om att läsa din blogg. Jag tycker dina inlägg är bra ibland roliga o ibland sorgliga. Men som sagt, det är livet! Ibland så förbaskat orättvist, ibland roligt och ibland rullar det bara på!
Fortsätt!
Anna L
A
Tigrinnan: Kaos är ett bra ord på hur det är, åtminstone just nu. Och man behöver få älta...
Anna L: Vad roligt att du tycker om min blogg! Och din beskrivning av livet stämmer så bra!
Skicka en kommentar