fredag 26 mars 2010

MEN.....


...ALLRA MEST TACKSAM ÄR JAG FÖRSTÅS ÖVER ATT ANTONS CANCER ÄR BORTA! (Syftar på det jag skrev i mitt förra inlägg.) Och måtte den hålla sig långt, långt borta för alltid! Det är egentligen det enda som betyder något. Alla andra bekymmer får man jobba på och det har ju ingen roll att det tar tid, även om vi önskar att allt ska vara som vanligt snabbare än i den farten det går nu... syftar på problem som blivit i kölvattnet av Antons sjukdom. Har också hört att det inte är ovanligt att reagera som jag gjort, när en del lugnat sig lite. Får se tiden an...

Antons tumör är borta och det är det viktigaste!!!!!!

3 kommentarer:

Tigrinnan sa...

Tack för att du skriver det. Jag behöver fokusera på det som är viktigt jag också. En hjälp att se det i skrift från nån som vet hur det känns.
kram

Lotta sa...

"det viktigaste först"
"En dag i taget"

Camilla sa...

Mycket kloka ord!