tisdag 30 mars 2010

Stark utåt, trasig inuti.

Helt slut efter en kämpig dag, somnade jag runt 8 vid tv:n och sov två timmar. Så nu är det stört omöjligt att sova. Typiskt! Hänt lite olika incidenter idag, som gjort både mig och Roger helt färdiga, tror han också somnade tidigare, men han vill inte riktigt erkänna det :=)

Vi har även varit hos kuratorn idag, troligtvis därför vi är utmattade också.

Ibland blir jag så trött på att många, åtminstone inom vården, säger till mig att jag verkar så sansad, lugn och stark. Flera olika personer har sagt det under det här året OCH jag vet att de bara menar väl och menar det i positiv mening, men jag önskar att jag kunde visa mera känslor utåt. Har nog blivit bättre på att visa eller att verkligen tala om för familj och vänner hur jag mår, känns det som i alla fall. För jag är lite expert på att hålla skenet uppe, men inom mig är jag trasig...Och när ska jag bli hel igen? Och varför känns det som mina tårar tagit slut?

Skriver INTE detta för att folk ska tycka synd om mig/oss, utan för att det är skönt att skriva av sig...

Nu hoppas jag på och önskar mig en bättre dag imorgon!

4 kommentarer:

Tigrinnan sa...

Tror vi är ganska lika...stark fasad, men kaos inuti. Till och med min kurator tycker jag ger ett sansat intryck. Men hon förstår ju ändå mitt kaos.
Jag har ännu inte lärt mej att tala om hur jag känner...inte för mina familj...och bara lite för mina allra närmaste vänner.
Hoppas du har haft en bättre dag idag!
kram

Malin sa...

Sådär är jag med, glad utåt på jobbet och så mår jag skit inuti, för mitt huvud sprängs i bitar ibland, men det visar jag inte utåt hos vårdtagarna. Vet inte om du förståd vad jag menade?!

tottelina sa...

Jag ville bara säga att jag vet att du har det väldigt jobbig. Styrke kramar

Camilla sa...

Tigrinnan: Precis så säger kuratorn till mig också. Det är både på gott o ont när man "ska" hålla skenet uppe, svårare för andra att förstå hur dåligt man faktiskt mår.

Malin: Jag förstår hur du menar, funkar likadant när jag jobbar...Synd vi inte hann prata så mycket idag.

Anna: Tack. Styrkekramar till dig också!