Här har jag skrivit om vårt liv, efter vår yngsta son Antons cancerdiagnos (lymfom) i april 2009. Cancern är borta och behandlingen blev klar i början av sommaren 2011. Våren 2016 räknades Anton som friskförklarad. Senare samma sommar fick jag (Camilla) veta att jag har bröstcancer. Så nu börjar en ny resa...
tisdag 6 juli 2010
Oj, vilken natt...
...och tyvärr ingen rolig natt. Emma kom hem igår kväll efter att ha varit ute på en åker och traskat med högt gräs/vete/brännässlor upp till midjan. Hon skulle fotografera kor. Efter en stund började hennes ögon klia, näsan rinna och röda kliande utslag på hela benen och sist men inte minst svullnade ögonen. På rådgivningen tyckte de att det var bäst att åka till akuten, så det gjorde vi och blev kvar i 3 1/2 timma. Emma fick kortison och sedan lugnade det sig lite. Hon fick en kraftig allergisk reaktion av något, tur att det slutade så bra!
Trots att Emma är 16 år, så har vi aldrig behövt åka med henne till akuten (skönt för henne). Storebror har vi behövt åka med flera gånger och Anton det behöver jag inte ens förklara... Måste säga att det var lite underligt att komma dit igen, senast var långfredagen-09, då Anton blev inlagd för smärtorna i höften, feber och hög sänka och en vecka senare fick vi hans diagnos. Känns som ett helt liv gått sen vi var tvungna att uppsöka akuten senast, men ändå inte... Går inte att förklara känslan riktigt.
I vilket fall som helst verkar Emma ta det hela med ro, trots att det såg hemskt jobbigt och "kliigt" ut. Hon har lovat läkaren att hålla sig ifrån åkrarna nu. =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fy så hon såg ut, har det gått ner nu? Kramar till er...
Ja, nu har det gått ner. Det såg inte alls bra ut då och benen var helt rödprickiga. Konstigt bara hur snabbt det kan komma!
Stackars Emma! Skönt att det gick över ganska snart!
Kram
Skicka en kommentar