När man trodde att vintern började vara på väg bortåt, så kommer mer kyla. Usch! Och ändå är ju våra närmare 10 minus inte så farligt om man jämför uppåt landet antar jag...Längtar efter varmare väder (kanske inte tropisk värme, inget för mig) men snö och kallt börjar bli tröttsamt. Ska titta på bilden på Anton och Roger från vår "midsommarcykeltur" och drömma mig tillbaka. Ser skönt ut!
Igår och halva dan idag var kämpiga av lite olika anledningar, men sen blev det några små positiva framsteg och ett bra telefonsamtal jag väntat på. Så nu i kväll känns livet lite ljusare. Snälla (den/det som bestämmer) låt det fortsätta så här! Vi behöver det och kräver inga storverk för att bli nöjda.
Och förresten...det som var positivt idag var stort för oss! Och som grädde på moset kom Anton självmant och ville göra matte ikväll. Tror inte det hänt förut... (Istället för att vi ska tjata, tjata och tjata.) Då var det två stolta och glada föräldrar som satt i soffan!
Det värsta är när jag skriver eller säger en sån sak, att saker och ting går framåt, så blir jag så rädd att det ska fallera igen. Fånigt, jag vet, men jag tar inget för givet längre. Men jag ska försöka tänka mer positivt. Skärpning Camilla!
2 kommentarer:
Jag tycker du är bra på att tänk positivt. Heja er! Kram Anna
Vad snäll du är, Anna! Heja dig också! Kram.
Skicka en kommentar