Glad kille!

Emma har varit i farten med sin kamera igen. Härliga foton, tycker jag och kul att han glatt och villigt ställer upp på det. Han är ingen kille som älskar att posera annars. Sådana föräldrar, såna barn. =)
Om någon undrar över såren i ansiktet, så var det en pulka/madrassolycka för ett tag sen och ser värre ut än vad det verkar kännas (tror jag) och nu är de snart borta. Kul hade han i snön ihop med Emil i alla fall!

Apropå kompisar, så har ju Anton flera goa klass/skolkompisar som han leker med då och då. (Och det är jag så glad för.) Men vissa av cancerbarnen vi lärt känna lite mer, ligger mig varmt om hjärtat, de får vara med om så mycket jobbigt i sin barndom... När man dessutom lär känna varann mer, så får man ju en annan sorts relation. Man gläds och blir ledsen, beroende hur de har det, ja, ni förstår nog.

Idag träffade vi på Antons fd. klasskamrat som haft leukemi. Jag passade på att ge henne en liten "flyttpresent", eftersom familjen flyttat från Eskilstuna och fick då en bamsekram av flickan. Det värmde! Men blir samtidigt lite ledsen, för vi kommer sakna henne och hon verkade själv lite nedstämd. Dessutom har det varit värdefullt för Anton och henne att gå i samma klass. Jag hoppas de får det bra!

Nu har "vardagen" börjat så smått, håll gärna tummarna för att det blir bra nu!