Onsdag morgon.

Det här gjorde vi på trettondan förra året (2010); bowling i Nyköping. Roger och Anton i svarta kläder.
Busfrö!

Dagarna bara går och ärligt talat känns det bra. Både Anton och jag tycker det känns bra med lite vardag (som den ser ut för oss) igen. Rutinmänniskor... Sen hoppas jag att han inte ska bli så där trött och slut, som han blev i höstas, men det visar sig. En dag i taget var det visst...

Men nu har vi planerat in lite roliga saker de närmaste dagarna, Nyköpingsbesök och biobesök bland annat. Roger och jag ska gå på Änglagård, minns faktiskt inte när han och jag gick själva på bio. Har mest varit barnfilmer för oss, åtminstone när vi gått tillsammans, de senaste 20 (!) åren. Anton är inte överlycklig att mamma och pappa ska på bio, han missar ju dyrbara timmar att leka. ;) Det har jag faktiskt fått höra av en person inom vården, att det inte är ovanligt att cancerbarn, när de blir piggare, vill leka, leka och leka. De tar igen det de missat... Fast sen känner jag/vi att man måste begränsa det lite också. Även om hjärtat säger, det klart han ska leka massor, så finns det annat som måste orkas med och som måste göras. Svår balansgång.

Våra kaniner (och mest den ena) är lite av rymmare, igår tillbringade Roger och jag låång tid på altanen, för att fånga in den ena. Jättespännande att hoppa i snön och bygga grottor och gångar, hm...Tror dom har utegångsförbud ett tag, kaninerna. =)

Hoppas ni får en trevlig trettondagsafton och trettondag!