Ja, så mycket bättre blev inte gårdagen. Skulle vilja vara lite muntrare över just det, men varför låtsas...Kände mig riktigt usel igår, när jag faktiskt inte ens fick iväg Anton en liten, liten stund till skolan. Men hur ska man göra, när han hade ont i magen, var trött och ledsen. Dessutom har han börjat vakna varje natt, tror han drömmer nåt... När Anton var under den tyngsta delen av behandlingen, så hade jag inte ett uns av dåligt samvete när Anton gick kanske 1 lektion i veckan eller varannan eller ännu mera sällan. Skillnaden då var ju att han var så otroligt infektionskänslig. Och när han knappt orkade gå, så fanns ju inga alternativ eftersom hans skola ej är handikappanpassad. (Konstigt!) Nu tog i alla fall Roger och jag ett gemensamt beslut om att han fick ta en hel vilodag. Och det behövdes. Vi hade filmmaraton och Anton som annars har lite svårt att vara still, tittade på 2 hela och två halva filmer.
I vilket fall som helst så fick några av bekymren en naturlig förklaring (tror vi), då vissa biverkningar av hans nya medicin kan visa sig så som de gjort hos honom, fick vi veta. Så den får han sluta med och prova en annan istället. Och jag känner mig inte lika usel längre...Ska lita mera på min magkänsla.
Som mamma (eller pappa) tycker jag i alla fall, att det är lättare att klara av när ens barn är argt (även om det tar på krafterna) än om han/hon gråter. Det gör ont i själen! Så har det varit med alla tre barnen och jag tror inte jag är ensam om att känna så...
---------------------------------------------------------------
Imorgon blir det nog en typisk söndag, fixa hemma, hjälpa Anton med läxor och så måste vi ta en tur till apoteket. Om någon undrar varför vi gör läxor på helgen, så är det för att det funkar bättre för Anton att göra det då, istället för på vardagarna.
Och idag har vi haft en bra dag, firat barnens farfar och ätit god smörgåstårta!
----------------------------------------------------------------
Ps. Apropå det där med skolan, så sa en av Antons sjuksköterskor på dagvården, att det inte är så länge sedan barnen som är under cancerbehandling inte var i skolan alls under behandlingen. Så saker och ting ändras, men jag har inte hört så många av de som vi pratat som kan gå helt i skolan under cellgiftstiden i alla fall. Fast det där varierar väl som allt annat. Men det ska bli skönt när denna resan är avklarad... Ds.
1 kommentar:
Det kändes som om det var jag som skrev just det du har skrivit. Tilda har ju "samma" problem som lille Anton och det är rent ut sagt skitjobbigt. Tilda var 10 minuter i skolan i Fredags...tyvärr så hade jag mer ork förut att puscha henne men just nu orkar jag inte riktigt med allt. Jag känner som du att man får ont i magen av att se dom må så dåligt av att gå i skolan. Vi får hålla tummarna tillsammans att det kommer att lösa sig så småningom.
Kram tilll er
Skicka en kommentar