Torsdag...igen.

Han ser rätt nöjd ut vid sitt nystädade skrivbord.
Mys med Våfflan. (Händer inte lika ofta längre, men ibland så.)

Denna torsdagen blev inte som för en vecka sedan, men en bra torsdag ändå. Jag har nu arbetat flera dagar (visserligen inte hela) och det känns fortfarande bra. Så viktigt att känna sig delaktig i ett annat sammanhang utanför familjen också, att vara social med enbart andra vuxna människor. Det jobbigaste är att inte huvudet hänger med riktigt vad det gäller vissa arbetsuppgifter, jag vill ha FULL kontroll! Men att jobba ute hos vårdtagarna känns som förut. Och arbetskamraterna verkar ha förståelse för mig. Blir lite trött på mig själv bara, när jag måste fråga och fråga om vissa saker, men vad ska jag annars göra?! Nåja, det ordnar sig nog, snart känns det kanske som jag aldrig varit borta. Igår var det förresten 1 år och 7 månader sen jag "gick hem" från jobbet. Oj, oj, oj vad tiden går...

Visst är jag trött när jag kommer hem, men inte på långa vägar så trött som jag trodde jag skulle bli (förutom hjärnan som går på högvarv då). I måndags kväll fick jag till och med nåt fnatt och började rensa i Antons rum, så på bilden jag lagt ut så sitter han för första gången vid sitt skrivbord, perfekt! (Tänker inte tala om hur länge han haft skrivbordet... ;) Men nu sitter han vid det varje kväll. Tror jag fick lite extra energi av att komma till jobbet. Undrar hur jag ska göra för att hålla kvar den energin?!

Anton är rätt trött, har varit i skolan helt flera dagar och dessutom provat att vara lite på fritids och så lekt med kompisar. Får försöka minska lite på tempot för hans del, så han verkligen orkar med. Eller rättare sagt, så visar han inte att han är trött, utan det tar sig andra uttryck och som Roger och jag förstår har ett samband...Trötthet kan ju visa sig på många olika vis. Och det är ju inte konstigt att det blir så. Vi har många gånger sen Anton blev sjuk förundrats över att han orkar så mycket ändå. Men tydligen klarar barn kraftigare cellgiftsbehandlingar än vuxna av nån orsak...

Idag har vi varit på en informationsträff angående något som är av intresse för mig och Roger. Den var bra, mycket visste vi redan, men en del nytt lärde vi oss också. Timmarna gick snabbt. Lite kul i sammanhanget, var att en före detta arbetskamrat (för ca. 17, 18 år sedan) också var där. Hon "hittade" mig genom Annas blogg (Annas anatomi) och på så sätt har vi fått lite "nätkontakt". Visst är världen liten! Det var många, många år sedan hon och jag sågs. I nästa vecka har vi fortsättning på info.träffen. Jag hoppas det blir bra och intressant då med!