FärdigEMLAd och (ganska) redo...Det flyter inte på riktigt lika bra just nu. Så åtminstone denna vecka kommer jag att vara hemma igen av diverse orsaker. Som en person sa "jobba det hinner du"och som en annan arbetskamrat sa: "Det viktigaste för er är att Anton och hela familjen Edlund mår bra!". Och så är det ju! Hon sa också att de är så glada för att allt gått så bra med Antons behandling, sånt värmer! För tyvärr finns det en del (inte många, tack och lov) i vår omgivning som fortfarande inte förstår hur vi har det och det gör mig så fruktansvärt ledsen och sårad. Jag tror inte någon vill byta tillvaro med oss...Men livet för oss är inte som vanligt än. Anton är ju faktiskt under cellgiftsbehandling ännu, med alla dess biverkningar...
Flera har förresten frågat när Anton blir friskförklarad, det generella vid cancer är 5 år efter avslutad behandling. Så år 2016 är i så fall, det som gäller för Anton, det år han blir 14. Men sen har de koll på honom tills han blir 19 år (om jag förstod det hela rätt).
Igår var vi på Dagvården, för den sedvanliga provtagningen och influensaspruta. Sprutan var inte populär kan jag säga, tur att sånt inte sker så ofta nu. Känns så bra att personalen och jag är överens om hur vi ska gå tillväga. De är änglar, Kicki, Jennie och Tina! Det kanske inte Anton tyckte just igår ;), men nu är det glömt. Jag var nog minst populär vid sprutan i alla fall. Träffade Frida, Julia, Helen, Åsa och Emil där, trevligt som vanligt! Alla barnen fick spruta igår, fyra små hjältar!!!
Idag går mina tankar lite extra till en person jag känner, vars man eventuellt blir opererad på Akademiska Sjukhuset idag. Hoppas allt går bra, så att de snart är hemma i Eskilstuna igen!
Blev kanske inte något muntert inlägg, men det är lite känslomässig berg-o-dalbana just nu. Om inte allt funkar för Anton, så mår jag genast sämre. (Och självklart också vad gäller storasyskonen också.)
Får försöka tänka att efter regn, kommer solsken.
6 kommentarer:
Det är klart att efter regn kommer solsken....
Tack för en trevlig eftermiddag, känns bra att få ur sig lite till en som förstår hur man har det...
Kramar Åsa
Känner så väl igen den här berg och dalbanan. Den tär på krafterna även när läget är rätt så lugnt, för oron finns hela tiden, tack och lov hamnar den allt eftersom lite längre bort, men är fortfarande inom räckhåll... Jag blir så glad av att höra att allt ändå flyter på, att du är tillbaka på jobbet och trivs. Att Anton varit i skolan. Imponerande! Ta hand om er så håller jag tummarna för en fortsatt uppåtgående spiral. Kram Anna
Jag tycker det är så tråkigt att se ditt namn på frånvaro-tavlan och att inte se dig på jobbet. Tycker att det är så kul att träffa dig igen och prata om våra "huvuden" och annat.
Kram och hoppas att Anton mår bra snart och att vi ses på jobbet.
Skickar styrkekramar till er, ni kämpar på så uthålligt. Försök strunta i människor som inte förstår er situation, inte lätt jag vet, men ändå. Vi är många som imponeras av er kämparanda. Kram kram
Ta hand om er, det är det allra viktigaste!!!
Kram Anna
Styrke kramar!
Skicka en kommentar