Och jag som var så glad att jag börjat sova ordentligt sen en längre tid tillbaka, men nu har jag haft några nätter som krånglat. Så tröttsamt...Tycker jag har så mycket för mig, så jag borde bli trött, men inte då. Kan känna mig trött tidigare på kvällen, men när jag ska sova är jag klarvaken. Har så mycket funderingar i huvudet och tyvärr är jag expert på att vända och vrida på ALLT.
För tillfället börjar en hel del funka bättre för Anton och det är jag så oändligt tacksam för! Men det är så mycket annat som ska falla på rätt plats också, innan min efterlängtade vardag kommer funka. Fast vi är närmare nu än förut, alltid något.
Ibland kan jag bara undra hur mycket en människa ska orka med, fast det är ju så att man klarar mer än vad man tror...Önskar bara att inte att någon ska hamna i samma livssituation som Anton och vi har gjort, men tyvärr hamnar alltför många i det. Hoppas bara man kommer igenom det med förståndet i behåll...
Är väl bäst att krypa ner under täcket igen i alla fall, allt brukar ju kännas bättre efter ett antal (förhoppningsvis) timmars sömn!
1 kommentar:
Känner ju igen det där med att vrida och vända på ALLT. Det är svårt att bara koppla ifrån sina tankar. Du har säkert mycket att bearbeta i och med allt ni har gått/går igenom. Har du någon som du kan prata med (typ kurator) så du får chans att bearbeta och lufta dina tankar?
Sköt om dig!!! Kram Anna
Skicka en kommentar