Blev en väldigt blandad kompott igår. Hade planerat en sak att skriva om igår och så hann jag inte och tycker faktiskt det känns ganska bra...hellre fullt upp än att sitta och rulla tummarna. (Även om dagar utan nåt på agendan ändå är sällsynta.) Men i går var både en jobbig och bra dag.
Antons hosta blev värre, samtidigt som han fick lite feber och kräktes ett par gånger. Så vi kontaktade dagvården och vi fick komma dit på en läkarkontroll och provtagning. I vanliga fall (livet innan cancern) hade knappast det varit nödvändigt, men nu är det som det är...och jag är så tacksam att de tar oss på allvar. Vi fick träffa en läkare vi inte haft på över ett år, men som direkt kände igen oss. Också det betydelsefullt, då vi träffade honom i perioder förra året när det var riktigt tufft; magsmärtorna, kraftiga urinvägsinfektionen och "knapproblemen". Usch, ryser bara jag tänker på det...Han tyckte Anton blivit så stor sen sist, själv ser man inte riktigt sånt.
Vi träffade även på Helen, Frida och Julia en stund och hann byta några ord. Tror vi blev lika förvånade att se varann på dagvården en torsdag eftermiddag, brukar ju vara måndag förmiddag annars.
Hur som helst lät lungorna bra och sänkan var låg, så vi fick recept på hostmedicin som ska få bort slemmet, så han slipper kräkas upp det.
Anton som varit med om SÅ mycket behandlingar, undersökningar osv, tyckte det var riktigt jobbigt att åka upp för att lyssna på lungorna...Barn är fenomenala på att glömma hur det varit. Men undersökningen gick jättebra!
Sen på kvällen, var jag till min goa arbetskamrat på party. Så mysigt att träffa jobbarkompisarna. Visst jag har varit ner till jobbet nån stund då och då, men det till att träffa dom i flera timmar blir en helt annan sak. Ärligt talat kan jag säga att det också har kretsat i mina tankar, för även om jag är samma Camilla som i april förra året, så har jag en ryggsäck att bära på (med erfarenheter som jag vill vara utan) men som ändrat min person på sätt och vis. Och på jobbet fortsätter ju allt som sig bör och mycket har förändrats där och som jag inte är ett dugg inblandad i för tillfället, men kommer att bli...Luddigt förklarat, men jag tror ni förstår vad jag menar. I vilket fall som helst blev det en trevlig kväll och familjen (läs Anton), ringde mig inte en gång. Bara Roger som var lite på dåligt humör när jag kom hem. Ojdå, då tänkte jag, nu har det nog varit härjigt hemma...Men då var det kaninerna som VÄGRAT hoppa in i buren, så han hade farit runt LÄNGE och frusit på altanen innan jag kom hem ;) Så nu blir det koppel, tror jag, i fortsättningen. Men idag lär han inte kunna vara arg på våra små "ulltussar" längre...
Idag tar vi nog en vilodag, för att kurera våra förkylningar och även lite matteläxa, så att Anton inte halkar efter så väldigt i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar