Ungefär så där ser det ut hos oss just nu, förutom att Anton inte har Simons rumpa som huvudkudde ;) Inte det lättaste att få fart på en trött och förkyld liten kille. Men idag ska vi till sjukhuset för provtagning på förmiddagen, så det är hög tid att vakna nu.
Det här är förresten inlägg nummer 200! Fattar inte att det blivit så många nu, jag som hade så svårt att komma igång och blogga. Men det är så typiskt mig, otroligt seg i starten, men sen ger jag mig in för saker med "liv och lust". Snart är det också 1 år sedan, jag började med skrivandet...
Blir nog till att ligga lite lågt med skolan nu, så vi inte förstör det vi börjat bygga upp. För framåt går det, om än i snigelfart. Troligtvis blir det ett möte...igen...för att se hur skolan kan hjälpa Anton på bästa sätt. Möten, möten, möten...Ibland blir jag lite trött på min egen röst, men det är nödvändigt att göra sig hörd, så det blir bäst för Anton. Tror också det är viktigt att det blir bra från "grunden", för att allt ska funka i framtiden. Blev ännu mer övertygad när jag träffade en kompis i fredags och hon pratade om sitt barns "skolupplevelser".
Nehej, det här duger inte, nu blir det operation väckning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar