Den här bilden tycker jag så mycket om, Anton blev så glad när vi fick besök av clownerna, när vi var inne på högdosbehandling. Bilderna är från den 10 september 2009.
Även clowner har svårt att hålla sig för skratt ibland...Idag skulle man ha haft några clowner som roat oss, för det har inte varit en av mina bästa dagar. "Upp som en sol, ner som en pannkaka" passar bra för tillfället. Är så trött på berg-och-dalbane-känslor bara... Men mycket har säkert att göra med att vi inte mår helt bra, Anton och jag. Hoppas det är bättre imorrn. Jag är lite sugen på att åka på Torshälla marknad i så fall. Har inte varit på den på massor av år.
Den här apparaten är jag så tacksam att Anton slipper denna 10 september (och alla andra dagar förstås)! Men den har ju varit livsnödvändig...Är glad att de finns.------------------------------------------------------------------------------------------
Såg på Åsas blogg att hon länkat till mig och också skrivit om clownerna. Sån clownmedicin har vi fått ett antal gånger och även stolpiller (godisklubbor). Roliga minnen, trots eländet runt omkring...
7 kommentarer:
Tårarna började rinna nu av alla minnen när jag ser clownerna. Dom gör ett underbart jobb!
Åh vilken härlig bild!!! Man riktigt ser hur glad han är och den glädjen smittar av sig på mig. Önskar er en riktigt lugn och skön helg!
Kram
Jag hoppas morgondagen kommer att bjuda på en bättre dag. Jag funderar också på att åka en sväng till Torshälla och kika på marknaden. Sköt om dig!!! Kram Anna
Ja, bilden gör mig så varm inombords, när Anton ser så glad ut och sjukhusclownerna är verkligen helt fantastiska!!! Önskar er också en bra helg!
Tror att vi alla skulle må bra av att träffa clowner ibland! Önskar er alla en trevlig helg! =)
Det tror jag också, Lotta!!! Trevlig helg till er också!
clownerna är guldvärda där i Uppsala. Lova tyckte mycket om dem. Sista gången var Kokowsky in en snabb vända bara (namnstavning är jag inte bra på) men han hade svårt att möta oss såg man då han följt Lova från en springande glad tös till ett liggande paket som inte kunde röra mer än blicken. Läste en gång en intervju med honom och han sa att i början hade han så svårt att han hade övervägt att sluta men Uppsala övertalade han att fortsätta då han sänkte alla så mycket glädje.
Och jag glömmer aldrig Alvins ord på lekterapin då han satt breved pömmfritten och sa då Kokowsky kom, titta en till pömmfritt. Alla skrattade gott då.
Skicka en kommentar