Valborgsmässoafton.

27 april-09. Sond i näsan, nål i handen, port-a-cathen inopererad 5 dagar innan. Men spela fotboll på ett blåsigt Universitetsområde skulle han. Det är bra med en vilja av stål!
Från sängläge...
...till cykelläge. Underbart!!!!!

Igår firade Roger och jag 23-årsdag! Eller så mycket firande blev det väl inte egentligen, vi åt lite god mat och tittade på elden i Sundbyholm. Men det känns bra att ha klarat av de här åren. För vi har inte haft det så lätt tillsammans alla gånger, har varit med om många tråkiga, kämpiga saker...Självklart roliga också, men det är ju ändå de jobbiga som kan förstöra ett förhållande ELLER göra att man kommer närmare varandra. Nu kämpar vi på med vårt 24:e år!

Så skönt att få slippa sjukhus i år på Valborg. Förra 30 april tillbringade vi på Akademiska; Anton fick sin första behandling och fick sonden inopererad i magen och hade jätteont! Usch vilka jobbiga minnen.....Från februari till november var Anton och vi inskrivna 89 dagar, så nog vet vi hur ett sjukhus ser ut inifrån. Och ändå finns det många andra cancerbarn som ligger inne ännu mer än Anton gjort. Stackars alla sjuka barn, det finns inte mycket rättvisa...

Vi är så glada att Anton mår så bra som han gör nu! Visst har han stora bekymmer som kommit i kölvattnet av cancern och som han/vi jobbar på plus att han fortfarande har cancerbehandling. Men att han kan få leva ett ganska "vanligt" liv känns underbart, även om det är så mycket vi har i vår vardag som inte andra friska barn med familjer har. Anton har dessutom en viss förmåga att köra slut på sig själv, VILL så mycket och det kan man ju förstå...