1 år!

Såg att idag är det exakt 1 år sedan jag började skriva på min blogg. Fast jag hade haft den ett tag innan, men inte fått "ändan ur vagnen", men sen var jag fast. Det blir inte lika ofta skrivet nu, men det känns som en naturlig utveckling...Men sluta helt tänker jag inte. Att blogga har blivit en liten del av mig.

Tyvärr läste jag på en blogg jag följer, att en 8-årig flicka inte klarat sin kamp mot "cancermonstret". Jag finner inga ord för det...Det borde inte få ske! Jag hoppas att det en dag ska finnas en bot för all cancer. För det är en gräslig och lömsk sjukdom. Har så svårt att förstå hur cellerna kan löpa "amok" i ett barns oförstörda kropp. Det är för mig en gåta...

När jag hör såna saker kastas tankebanorna in på sjukdom och dylikt ännu mera. För tankarna finns ju varje dag hos mig, även om vårt liv börjar bli ganska normalt ändå. Men att fånga dagen är en god ide. I morgon firar Roger och jag 22-årig förlovningsdag och för en gångs skull ska vi fira lite mer än vad vi gör annars...Man ska inte tänka att vi firar mer nästa gång eller gör det där tex. längre fram. Nej, leva i nuet, ska bli ett av mina nya motton! Sen kan det ju finnas andra hinder på vägen, det är ju inte alltid bara att "göra".

Och det som gör att jag känner mig så glad inombords är att han mår så mycket bättre än förut. För fy så dålig han varit i perioder...Jag och två andra mammor i "cancervärlden" har pratat om det; hur har barnen känt eller känner sig. Man kan överhuvudtaget inte sätta sig in i det, bara försöka förstå...

Nu blir det nog inte skrivet nåt förrän efter helgen, så ha en bra helg!