Tänk vad mycket som handlar om tid och oftast bristen på den. Just nu känns det som tiden för att blogga, är lite knapp men då får det vara så... Men begreppet tid har fått en lite annan innebörd för mig. Jag har länge förstått att om jag ska tex. lära mig något nytt behöver jag lååång tid på mig, inte för att jag har svårt att lära mig saker, utan för att jag vill känna mig väldigt säker på uppgifter jag företar mig. När jag väl känner mig säker på det jag gör, kan jag inte fatta varför jag inte börjat tidigare...Kan vara en och annan arbetskamrat som känner igen mig i mitt resonemang eller min kära man. ;) Jag väl bara en sån sort :)
Men tiden som det har tagit, för att komma in i nån sorts "vardagsliknande" lunk, har varit lång, men har behövts. Många, många har sagt att det måste få ta tid, när jag har velat skynda på. Mycket klokt av de personerna, för tiden har verkligen hjälpt oss i det avseendet. Sen finns risken för bakslag, men kanske det är lite mindre risk när man "skyndat långsamt". Hoppas det!
Tiden läker alla sår sägs det ju också; jag hoppas att det såret (med all oro) som Antons cancerdiagnos har gjort i mitt hjärta, ska bli mindre med tiden. Och att tiden fram till Antons friskförklaring (dröjer tyvärr flera år) ska gå FORT!
Och att ta tillvara på tiden man har just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar