Så trött, så trött...men kan inte sova.

Har börjat på nya inlägg flera gånger den här veckan, men som jag raderat. Men jag ska göra ett nytt försök nu.

Veckan hittills har varit bra, provtagning, "knappkontroll", kuratorn, skolbesök och även en halv friluftsdag, (efter den var Anton ganska trött och jag med, men så härligt att han kunde vara med) lite lek och farmors födelsedag. Veckorna är sig ganska lika och rätt så fullt upp, så idag har vi haft en vilodag. Anton sov ca 12 timmar i natt och jag sov som klubbad tidigare idag. Det här med sömn är inte lätt, Anton sover mycket efter ansträngande saker, orken är inte riktigt åter och jag har jättesvårt att sova på nätterna och det kommer surt efter. Konstigt bara att det inte går att sova, när jag känner mig helt slut...Fast mycket har nog att göra med att min hjärna går på högvarv hela tiden, men kroppen är inte lika trött som när jag jobbar. Det är tydligen inte alls ovanligt att det blir så här, när den värsta delen av behandlingen är avklarad och man kan börja slappna av något. (Fast det är ju också lättare sagt än gjort.) Jag kan bara inte fatta, att min son har cancer (som är BORTA-men att bli friskförklarad helt tar ju flera år). Önskar att jag vore som barn är, de tar saker och ting så naturligt och lever i nuet.

Men även om allt känns kaos ibland, så har vi hittills klarat av det här rätt så bra ändå. Visst det har varit tråkigheter och absolut inte spikrak väg, men våra samtalskontakter "påminde" oss om att vi (Roger) klarat jobb mellan varven, Emma skolan, Daniel sina åtaganden och Anton och jag vårt och dessutom klarat allt som behövs runtomkring i bla. hemmet med mera utan att direkt ta hjälp av någon. Allting kunde ju faktiskt ha gått åt pipsvängen. Jag hoppas ju och tror att vi ska komma ur det här starkare som familj och även som personer! Vill bara att det ska gå snabbare och lättare att komma dit...

I helgen har vi några saker inplanerade som Anton tycker är kul, Daniel och Emma träffar säkert sina kompisar och jag ska försöka läsa ut min spännande bok-Snömannen också. Det har åtminstone kommit åter: läsglädjen. Jag riktigt slukar böcker igen. En klok person som höll i en kurs jag var på för flera år sen, sa att läsa är ju som att göra en resa. Tyckte det var bra tänkt, för jag blir i en helt annan värld när jag läser och glömmer vardagen för en stund.

Är nog dags att försöka sova nu. Sov gott till er som tittar på in på vår blogg!