Vad som skulle ha varit ett kort besök med blodprov och stygnborttagning, blev till ca 3,5 timme. Men, men det är så det kan bli ibland...
När de började ta bort steristripsen, så satt dom så fruktansvärt hårt fast i stygnen och blodet. Så då fick Jenny och Kicki lov att bedöva med salva, lägga fingret i blöt en lång stund, men då Anton var alldeles förtvivlad, så beslutade vi tillsammans med Jörgen att lite lugnande nog var lika bra. Och då gick det så bra! Och så får man ju en liten minneslucka efteråt. För den som inte vet, så beter man sig som man är lätt berusad. Även om situationen inte är rolig, så blev det lite händelser, när vi fick oss ett gott skratt på behandlingsrummet. Personalen hade bla. 4 par ögon , 2 munnar, 2 glasögon var och Anton tyckte att Jenny skulle se ut som Michael Jackson osv. Men det roligaste var när Anton, som jag trodde, var beredd att gömma undan fingret för att ingen skulle få röra eller titta på det, så var det för att sträcka upp armarna i luften och ropa woo hoo, när sista stygnet var borta. Låter inte så kul, men när man som jag var beredd på strid (o personalen med, tror jag) och så var det en glädjegest, då blev det komiskt. Det fantastiska med medicinen, är ju att han knappt minns det tråkiga efteråt och slipper att det här ska bli ännu ett traumatiskt minne på den här kämpiga resan.
Anton piggade på sig otroligt snabbt idag, han brukar annars sova en rejäl stund efteråt. Upp ur sängen och ut på dagvården på vingliga ben. Men det gick! Så Anton och Emil klädde julgran en liten stund, kanske var det som lockade. Och ett par piggelinglassar, som de har försökt "muta" med sen Anton började på dagvården (och aldrig har passat) och helt plötsligt gick två ner. Man upphör aldrig att förvånas över hans smakändringar.
Han var jätteduktig och nu är de 6-7 stygnen borta! Så skönt för honom, ännu en sak mindre att oroa sig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar