söndag 6 december 2009

SKYLTEN.

Den här skylten mötte oss, när vi första gången kom till Uppsala, den 21/4 i år. Det var fruktansvärt! På nåt sätt blev allting så verkligt då, att Anton verkligen har cancer och på nåt sätt tror man det är fel. Här ska ju inte vi vara! Även om prover redan visat att han var sjuk. Ett tag efter greppade vi varje litet halmstrå, om någon sa att Antons prover var väldigt bra, så tänkte vi, att tänk om det inte är..... Men till slut går det in ordentligt, det måste ju göra det. Fast det är fortfarande svårt att fatta vad han/vi går igenom.

Apropå skylten, så har vi hört fler som reagerar starkt på den och även läst om den på andra bloggar om cancersjuka barn. Men inne på avdelningen finns en otrolig värme och även glädje men också tråkigheter och ledsna stunder.

3 kommentarer:

tottelina sa...

Usch ja, fy vad tufft att komma och se den skylten. Jag kan bara tänka mig, aldrig riktig förstå. Vi är så glada att Anton svarar perfekt på behand!ntonlingen. Tack för att vi får vara era vänner! Kan ni skicka över bilderna ni tog? Det är ok om du vill lägga ut dem på din blogg oxå. Kram Camilla

Anton! du är sååå duktig! Heja Dig. Du är bjuden på Jonathan och Jonathans rock konsert 22/12 hemma hos oss.

Carina sa...

Kan bara hålla med om att du är så duktig Anton! Vad skönt att du är piggare nu!
Kram

anan sa...

Ja den reagarede vi med på första gången vi kom dit också , redan i hissen så jag att huuu vilket namn åt min man.

God fortsättning på er.