Mitt-i-natten.

Vet att jag är lite dum som sitter vid datan, när jag inte kan sova, men hellre det än att ligga och vrida sig...Problemet blir väl bara att komma upp skapligt. Men har det gått förr så, så ska det väl gå nu också.

Igår var det provtagningsdags igen. Jag måste få skryta över Anton, just den grejen har blivit sån rutin för honom, så han reagerar knappt alls. Fantastisk känsla att ha kommit dit, eller rättare sagt HAN har kommit dit, det är ju helt och hållet hans "förtjänst"! Sen finns det andra saker som inte går riktigt lika bra, men då handlar det mer om rädsla och ovana, tror jag. Och vem kan klandra honom.?! Efteråt hade vi en mysig stund med Emil och Åsa och efter det blev det skolarbete, så jag kan inte klaga på att det är för lite att göra i alla fall.

Fick även ett telefonsamtal igår som jag väntat mycket på. Kanske inte blev jättemycket klokare på det, men fick stor förståelse och även veta att ett möte vi väntat på är inbokat. Känns bra, hoppas bara att Antons goa fröken är åter i tjänst då.

Första advent har vi firat också. (Mycket lugnt firande.) I år har jag svårt att få den där rätta julkänslan att infinna sig, men den kanske kommer...och gör den inte det, så blir det jul ändå. Men faktiskt fick vi fram adventsgrejorna i tid, kors i taket! Mysigt och stämningsfullt blir det i alla fall!

Nej, nu tror jag faktiskt kudden ropar på mig.

Adventsgudtjänst och Maloma.

Jag hamnade på adventsgudtjänst i Eskilskyrkan med Antons skola idag. Skriver "hamnade" för det var inte alls planerat, men nu blev det så av diverse orsaker. Det var så fint och stämningsfullt! Vi har ju haft barn på Björktorpsskolan i 13 år, men jag har aldrig varit med på just det. Bilden från kyrkan är från julavslutningen förra året (09). Där var Antons kalufs betydligt mindre än idag.
Och kallt i Eskilstuna har vi också, så idag kom mina nya vantar väl till pass. Har köpt dom av fina Anna. Kika in på hennes kreativa blogg Maloma.
Våra kaniner ligger och "värmer" sig i sitt "sovrum". Lite synd tycker vi allt om dom, att vara ute nu. Men är dom utekaniner så är dom. Tyvärr törs vi inte prova att flytta in dom i lägenheten, eftersom vi har så mycket astma och allergi i familjen Edlund. (Alla utom jag.) Men kaninerna har fått så fantastiskt gosig och tjock päls, när de bor ute!

Ha en fin advent nu, om jag inte "dyker upp" nåt på bloggen innan!

Julklappstips!

Hope-smycket som kostar 295 kr hos Barncancerfonden (länk till höger på bloggen), varav 150 kr går direkt till dom. Jag köpte mitt ett bra tag innan Anton blev sjuk, så det känns lite särskilt för mig...
Nallen Tryggve, kostar 175 kr och 110 kr går direkt. I år ska någon (som inte läser min blogg vad jag vet) få en sån i julkapp av oss.
Give Hope-smycket som kostar 500 kr och 200 kr går också direkt. Den ena av dom som designat smycket började förresten sin karriär hos en guldsmed här i Eskilstuna. Men har nu butik i Stockholm (David och Martin). Jag har båda halsbanden och tycker så mycket om dom.

Gnälligt... :(

Livet känns fortfarande lite motigt...Återigen blir det inget muntert inlägg, men jag behöver skriva av mig. Tyvärr inte så mycket som jag skulle vilja, med hänsyn till Anton. Jag ska våga se honom i ögonen när han är en trotsig tonåring också ;)

Jag vet att det viktigaste är, och är så otroligt glad för, att Antons cancer är borta! Jag blir bara så ledsen att det blivit så mycket bekymmer i kölvattnet av sjukdomen...och jag vet inte vad jag ska göra riktigt för att vända trenden uppåt igen. Det värsta är att de flesta barn verkar få nån sorts biverkan av dessa otroligt starka mediciner de får för att bli friska. Så jag vet att vi inte är ensamma om det här och det finns alltid dom som har det värre, men även dom som har det bättre... Och då menar jag inte bara de som hamnat i barncancervärlden som vi, utan alla överlag. Många med oss har det kämpigt...fast på olika sätt.

Ibland önskar jag att jag skulle kunna förklara mer ingående hur vi har det, för att folk ska förstå. Men det är inte så lätt...vi håller en del för oss själva. Men fråga gärna om ni undrar, då svarar vi, jag lovar! Det värsta är ju när känslorna inte får utlopp ordentligt och rinner över och jag/vi blir irriterade/arga eller bryter ihop och gråter... Och mitt i detta finns en liten go kille som "proppas" med starka mediciner för att bli FRISK, för att inte få svåra infektioner, för att klara skoldarbetet, ibland mot värk, för att kunna sova och så vidare. Och som dessutom, precis som vi vuxna har mycket att bearbeta, efter allt som varit. För resan har varit lång och är ju inte slut än. Fy f-n säger jag bara. Så ska inte ett barn behöva ha det...(och inga vuxna heller för den delen). Inte underligt om han blir arg och säger eller gör sånt han inte menar ibland, eller har jättesvårt att sova. Tack och lov, är ju Anton som andra barn vad det gäller att leva i nuet, DET skulle jag behöva ta lärdom av.

Nu har vi några möten på gång, får se om vi blir något klokare då. Hoppas det! Och så hoppas jag känna mig lite bättre till mods när jag fått "spy ur" mig lite. Om man dessutom låter tiden ha sin gång, så lättar kanske problemen till viss del, börjar förstå det nu.

Söndag kväll.

Då var helgen slut då. Även om jag för tillfället inte jobbar, så försöker vi fixa på det viset som man (vi) gör annars innan söndagskvällen kommer. För att träna oss inför vardagslivet, men också för att rutiner är så viktiga. "Berg-o-dalbanan" har inte stannat än, men vi får väl ge det mer tid och så ska jag ska ringa till några personer i veckan, som eventuellt kan hjälpa oss vidare med bekymren vi har.

I det stora hela har helgen varit bra. Både Anton och jag har kämpigt med sömnen just nu; han har svårt att somna och jag somnar men vaknar ibland och är klarvaken LÄNGE. Så just ikväll känns det som mina ögon går i kors. Zzz...

Vill bara berätta, innan jag går och lägger mig, att jag precis beställt en bok från Barncancerfonden, som jag ser fram emot att få hem. Den ska bli intressant att läsa. Finns flera böcker och grejer också att beställa därifrån. Och bäst av allt, pengarna går till nåt bra!

Sov gott!

Kungsörstorp.

Det här blir ett litet må-bra-inlägg för mig. Så om ni tycker vår hotellvistelse är ointressant, ska ni nog sluta läsa nu. Kanske Roger kan gå in och titta på bilderna, när han tycker att jag är en "sur tjatkärring" och vända tankarna till nåt annat ;). MEN jag vill poängtera att det allra viktigaste och som gör mig glad är när barnen mår bra och allt flyter på! Men man behöver vila upp sig och lyxa till vardagen lite. Det vet ni som känner oss, att vi inte gör speciellt ofta...men nu har jag fått tips om ett annat ställe att åka till. =) Tack Helen!
Roger i skjorta och chinos , DET är inte vanligt! Rogers målarkollega tycker att Roger liknar Erik Gadd...ja kanske...eller kanske inte =)
Och så jag då i kjol och högklackat, inte heller vanligt. (Blev lite mörk bild, men det gör inget eftersom jag inte är så förtjust i att vara med på bild.)
Utsikt från rummet.
Utsikt över vattnet.
Så ser Kungsörstorp ut nerifrån vattnet. Vårt rum ligger där det halvrunda fönstret är. Mysigt ställe med fantastiskt god mat!

Onsdag kväll.

Den övre bilden är tagen i morse och den undre den 17/11-09. Visst är det skillnad på Anton?! Även om han är lite blek normalt, så är han nästan genomskinlig på den gamla bilden och kortisonrund...och så håret då...strax därefter föll det helt.

Här sov han MYCKET djupt efter sövningen. Usch ja... För övrigt den senaste gången. Han har inte blivit sövd sen dess, skönt!
Till nåt helt annat. Jag och mina "nyfunna" vänner har diskuterat barnens behandlingsprotokoll. Eftersom lymfom och ALL (akut lymfatisk leukemi) är "släkt" med varann, så är det mycket som är liknande i behandlingen, men i olika skeden. Och eftersom jag aldrig kommer ihåg att ta med dom när vi ses och de läser min blogg, så visar jag dom här. Kanske någon annan kan tycka att det är av intresse.
Det här visar schemat för högdosbehandlingen och var en period på 2 månader. (De andra var också ca. 2 månader plus lite tid till pga. att Antons värden var för låga.) Namnen till vänster är olika cellgifter, kortison med mera. Pilarna visar när det är sövning, för spruta i ryggen. Lägg då till alla sövningar för benmärgsprov och diverse röntgenundersökningar, insättning av magsond och port-a-cath. Pust...
Sista protokollet är en liknande behandlingsomgång som den första. Nu förstår jag schemorna, men första gången vi såg dom, snurrade det i huvudet... Och nere i högra hörnet är vi idag, tabletter i 1,5 år. Och framåt sommaren-11 är det klart!
__________________________________________________
Ps. Tack så jättemycket för de fina kommentarerna på mitt förra inlägg, jag blev så glad och behövde dom verkligen! Tyvärr är läget samma idag, men vi jobbar på att komma framåt. Man får inte ge upp! Ds.